måndag 2 maj 2011

bin Ladin är död

(en Facebook-kommentar som blev såpass konkret att jag slänger in den här också)

Jag kan acceptera det som något positivt, "det bästa möjliga givet förutsättningarna" eller något liknande. Men meningar som "And on nights like this one, we can say to those families who have lost loved ones to al Qaeda's terror: Justice has been done." får det verkligen att vrida sig i magen.

Dödandet av bin Ladin i sig bör knappast fördömas mer än annat dödande kopplat till militära konflikter. När man dragit sucken och av någon form av pragmatik stöder militära insatser överhuvudtaget, vore det snarast hyckleri att först när det handlar om bekanta namn inse vad det verkligen handlar om och få kalla fötter. Men militära insatser handlar inte om att skipa rättvisa och när USA:s president gör anspråk på att det är vad man har gjort (dock med formuleringen done, inte served), då är det fel.

måndag 21 februari 2011

Världen är full av kemi

Det här inlägget är inte tänkt som en personlig kritik. Det är inte heller tänkt att förminska kritik mot utsläpp av plaster i naturen i allmänhet. De allvarligaste effekterna av plastutsläpp är enligt min mening ofta rent mekaniska - det dyker upp oväntade föremål i naturen som inte försvinner.

Däremot är det en nödvändig grundläggande kemisk kunskap att monomererna, de enkla element som plaster byggs upp av, ofta har helt andra egenskaper än de polymerer som är de slutliga plasterna. Det gäller naturliga polymerer också. Cellulosa är en polymer av druvsocker, men ingen skulle tro att man får samma effekt i kroppen av det ena eller det andra. Mycket GI-diskussion har handlat om effekten av olika (kolhydrat)polymerer.

Vad gäller plaster är en del monomerer direkt giftiga. I Hallandsåsen försökte man täta med akrylamid som skulle polymeriseras till polyakrylamid på plats (och bli "plast"). Av någon anledning gick det fel och större mängder läckte ut. Vid smutsig plasttillverkning i fabrik kan liknande saker hända, men precis som i fallet med tågtunneln blir effekten att själva plasten också antagligen blir dålig.

Ett exempel på närmare håll är PVC. Vinylklorid, monomeren, är giftig och orsakar cancer. Fram till 70-talet tillverkades PVC i öppna reaktioner där vinylklorid läckte ut och många arbetare fick en viss form av levercancer. Påverkan på befolkningen i stort har varit minimal.

Jag blir däremot lite fundersam när jag råkade läsa följande UNT-blogg. En form av tes i inlägget är att vatten på flaska skulle vara hälsofarligt på grund av plaster. Vatten på flaska är förstås slöseri jämfört med vatten i kran, när det senare är tjänligt. Å andra sidan är vatten på flaska långt mindre miljöpåverkande än läsk på flaska eller juice på flaska. Däremot kan man ju tycka att just "slöseriet" är större när det bara är vatten som transporteras.

Hälsovådligheten med flaskorna borde i alla fall också vara mindre om det bara är vatten, jämfört med en syrligare och mer komplex produkt där någon oväntad reaktion med plasten vore mer tänkbar. Inlägget menar också att det skulle vara plastens monomer som vore problemet. Det är inte så troligt. De problem vi talar om med plaster idag handlar nästan alltid om tillsatser av något slag. Det beror delvis på att de inte ingår i själva polymeren och därför lättare kommer in i kroppen. I fallet med PVC och många andra sorters plast är ftalater en kategori man ofta diskuterar. Flamskyddsmedel har också varit på tapeten. Listan kan göras längre. Många plaster och deras tillsatser kan också ge riktigt otrevliga gaser om de bränns, särskilt under hög temperatur (ett skäl att vara skeptisk till okontrollerad förbränning av hushållsavfall som en långsiktig lösning, eftersom just blandningen av material gör det svårt att få en optimal förbränning av alla delar i skräpet).

Men, som sagt, i många fall är plasten i sig synnerligen stabil och därför är polymerens giftighet en helt annan fråga än monomerens. Eftersom polymererna är enormt stora molekyler är det också ofta osannolikt att några fragment ens skulle komma in i kroppens celler. Det här var min ryggmärgsreaktion när jag läste inlägget, men eftersom jag inte är miljökemist försökte jag också kolla något innan jag skrev om det.

Så, nej, jag tror inte att det är monomeren i plasten i vattendunkar som skulle vara problemet. Bakterietillväxt i dem känns som exempel på en intressantare fråga, förutom miljöpåverkan från transporter. Men vad är de två intressantaste bitarna i hela historien:
1. Författaren till inlägget på UNT-bloggen läser till kemilärare på gymnasienivå. Om inte ens blivande lärare i kemi har fått tillräckliga baskunskaper och förmåga att tillämpa dem på vardagsfrågor med koppling till kemi blir frågan hur de skall kunna lära ut de förmågorna. Det kan låta tjatigt, men att satsa på lärare, särskilt på ämneskunskaper, är helt nödvändigt för framtiden. Att kunna koppla samman teoretiska resonemang med vardagsfrågor som denna kan också göra ämnet roligare för en del elever.
2. PVC har blivit ovanligare i produkter som vänder sig till konsument, eftersom plasten fått dåligt rykte. Däremot är den som sagt vanlig i dunkar och alla möjliga andra större plastföremål. Ett annat vanligt användningsområde är vattenledningsrör. Bäst att sluta dricka kranvatten.

lördag 22 januari 2011

Därför vill vi att Billström avgår

Idag hade vi möte i förbundsstyrelsen i Liberala ungdomsförbundet. Som det ofta är hade vi några förslag på uttalanden uppe på bordet. De förslagen lämnades in i början av veckan (ni vet, före SvD:s senaste avslöjande baserat på Wikileaks-uppgifter). Ett av dem var att kräva Tobias Billströms avgång.

Naturligtvis väcker detaljerna i ambassadtelegrammet en del frågor. En del har redan hunnit reagera på vårt utspel med varför vi inte kräver Bildts avgång. Svaret är i grunden enkelt: vi har betydligt mer att erinra mot regeringens migrationspolitik än mot utrikespolitiken. I vårt pressmeddelande tar vi också upp flera punkter i övrigt om Billströms track record sedan han tillträdde, just eftersom det här för oss inte är en fråga som blir aktuell enbart med grund i vad som hände på ett frukostmöte med amerikanska diplomater 2007.

Den mest centrala punkten är kanske ändå EU-aspekten. Inom EU-samarbetet, särskilt de mer mellanstatliga områdena och där det präglas av slutna och rätt komplicerade förhandlingar, spelar personerna stor roll. Oavsett vad som sagts i EU-nämnd och utskott i riksdagen är det vad den svenska delegationen och dess ledning säger som blir avgörande för utfallet i rådet. Billström har i handling och i andra uttalanden i Sverige visat sig klart olämplig att företräda Sverige i de här frågorna i egenskap av minister. När han någon gång varit med och fått igenom något, är det snarare mot Folkpartiets och framför allt LUF:s linje.

Bildt har däremot agerat föredömligt i fråga om till exempel Georgienkrisen, undfallande i vissa andra fall. Å andra sidan har han i högre grad varit med och givit resultat. I den här aktuella frågan kan man ifrågasätta formerna för etablerandet av ambassaden i Baghdad, men oschyssta förhandlingar mot den irakiska regeringen skulle inte skada enskilda på samma sätt som en inhuman migrationspolitik.

Sedan skall sägas att allt kopplat till migrationsfrågor inte har varit dåligt sedan Billström tillträdde 2006. Många delar av mottagningsprocessen har förbättrats, med större möjligheter för asylsökande att få sysselsättning i stället för passivitet. Möjligheterna till arbetskraftsinvandring har också ökats dramatiskt. Men i frågor kopplade till Migrationsverkets direkta hantering av asylärenden, både vad gäller praxis och handläggningstider, finns fortfarande brister. Dem blundar Billström inte ens för, han försvarar dem!

Du som håller med kan ju visa det på Facebook.

måndag 10 januari 2011

En storstädning per år

Det här var ett tag sedan. Någon riksdagsplats blev det ju inte och något borde göras åt layout och namn därefter. Däremot är jag sedan konstituerande landstingsfullmäktige i november ersättare i landstingsstyrelsen inom landstinget i Uppsala län. Jag kom tyvärr in för sent för att mer än bara vara med och godta ett förslag till miljöprogram, men man kan glädja sig åt att mycket görs för energieffektivisering (om det är tillräckligt mycket eller inte kan alltid diskuteras) och att programmet problematiserar fjärrvärme när den eldas med fossilt bränsle. På ett eller annat sätt får jag se till att få en mer aktiv roll inom bland annat IT-frågor. Rörande Akademiska sjukhuset får jag säga att jag fortfarande håller på att sätta mig in i den organisatoriska sidan av saken. Ibland blir det svårt att få ihop de olika bilder olika personer ger.

Men nu till en fråga på riksplanet. Skatteverket publicerar preliminär statistik om RUT och ROT. Medelavdraget för RUT är 4107 kronor. Vad får man för 8214 kronor (den verkliga kostnaden utan avdraget)? En storstädning av en rejält stor villa (150 - 200 m2), enligt Hemfrid. Om man lyckas få ett månadsabonnemang som täcker någonting blir det 340 kronor i månaden, eller två fredagkvällar med läsk och pizza om man har tur.

Det här är förstås ett medelvärde. Troligen finns det en mindre grupp som haft ett mycket större utnyttjande. Men det är svårt att måla bilden av familjer som inte lyfter ett finger hemma och bara väntar på sin "lilla piga". Det är i alla fall inte vad som gäller för en majoritet av de 326 000 personerna som utnyttjade avdraget 2010 (ungefär var tjugonde vuxen).

ROT då? Tio gånger så stora summor, men fler som utnyttjar det. I medeltal 15 002 kronor per person (troligen också betydligt oftare båda i ett par, för renovering av ett hus som står på båda, så ett högre belopp per hushåll). Men i artikelkommentarer är det fortfarande RUT som får kritiken.

Utnyttjandet av båda är högt i Stockholms län. Men per person är det likartat, 5303 kronor i medeltal per person för RUT. Utnyttjandet av ROT är också relativt proportionellt mot landet i stort. Däremot är Stockholms län överrepresenterat för RUT, men snarast i antal personer.