onsdag 28 april 2010

Sånt Går Inte (SGI)

Det är verkligen välkommet med en utredning om socialförsäkringssystemen. Ett förenande av arbetsförmedling och sjukförsäkring skulle minska risken att hamna mellan stolarna i många situationer betydligt. Vi slipper också en definitionsjargong som ibland närmast påminner distingerandet mellan fängelse eller rättspsykiatrisk vård efter våldsbrott. Om man är riktigt optimistisk kan man hoppas på ett system där inte skyddandet av SGI (sjukpenninggrundande inkomst) är den heliga graal och den som glömt att vara registrerad som jobbsökande en dag för mycket, studerat lite för länge på lite för låg aktivitet, varit föräldraledig på fel sätt, o.s.v. inte bara går utan ersättning, utan hamnar helt utanför så gott som alla gemensamma trygghetssystem.

fick vi svaret om skatten. Månadsinkomster över 40000 beskattas hårdare. Ytterligare en spik i kistan på den stora skatteöverenskommelsen i början av 90-talet. Hur mycket är det "okej" att beskatta den sista hundralappen med kombinationen kommunalskatt, statlig inkomstskatt, värnskatt och nedtrappning av grund- och jobbskatteavdrag? 70 kr? 80 kr? Och då har vi förstås inte räknat in argetgivaravgifterna och det faktum att de ersättningar som är kopplade till dem har tak redan långt tidigare, så att man måste ha en privat inkomstförsäkring om man nu skulle vilja ha den förmån avgiften påstås betala.

Jag tycker inte uttalat synd om berörda personer, men det är ju inte direkt ett sätt att skapa lojalitet med systemet, undvika braindrain eller liknande.

tisdag 27 april 2010

Genuskonsekvensanalys

Det finns poänger med att utvärdera konsekvenser av olika förslag ur ett könsperspektiv. Om kvinnor använder mer kollektivtrafik och gör det på andra tider än män, men rutterna ändå är lagda för att täcka en ren arbetspendling åt vissa håll och man från allmänt håll prioriterar privatbilism på vissa sätt, måste man se hur det slår. Man kan likaså diskutera hur jobbskatteavdraget har givit den största procentuella förbättringen för lågavlönade och deltidsarbetande, medan den största absoluta sänkningen har skett för högre inkomster, i syfte att inte öka marginaleffekterna alltför mycket.

Men de rödgröna hakar upp sig lite för mycket när man gör satsningar på vård, skola, omsorg (nu omdöpt till enbart "välfärden") är en kvinnofråga. Det är inte för att sektorerna har blivit kvinnodominerade, utan eftersom man förutsätter att kvinnor skulle behöva dra ett större lass vid nedskärningar på dessa områden. Det är kanske en riktig analys. Men då är det inte att "kapitulera för strukturerna" eller något liknande att se avdrag för hushållsnära tjänster som en kvinnofråga. I båda fallen handlar det om en misstanke om att vissa uppgifter, om de inte utförs som betalt arbete, i första hand kommer att utföras av kvinnor. I båda fallen vet vi att det, även om det blir betalt arbete, antagligen i första hand kommer att utföras av kvinnor. I det ena fallet är det en kvinnofråga att se till att det är betalt, subventionerat, arbete. I det andra fallet är det plötsligt det inte, utan tvärtom något fult och könsrollskonserverande.

Nu tycker jag inte att rut är en kvinnofråga heller. Det är en fråga som i första hand har att göra om att maximera arbetskraftsutbudet och hantera den bisarrt höga tjänstebeskattningen i Sverige på ett område där det gör markant skillnad. Som jag skrivit tidigare blir det möjligtvis en feministisk fråga när manligt kodade tjänster är värda justerade skatteregler, men inte kvinnligt kodade.

Det är ju också alltid trevligt att man är väldigt ärlig med att de med "goda inkomster" skall få högre skatt. För att det skall bli några belopp att tala om innebär det alltså mest troligt sänkt gräns för statlig inkomstskatt. När den nuvarande regeringen tillträdde var gränsen för "goda inkomster" omkring 26 000 i månaden. Inte fy skam, men knappast den rikemansbild man försöker måla upp. En ganska möjlig inkomst för en sjuksköterska med några års arbetslivserfarenhet, särskilt om man får ut någon OB-ersättning, t.ex.

Hur långt tillbaka mot 2006 års gräns för "goda inkomster" vill de rödgröna gå?

Uppdatering:Jaha, förmögenhetsskatt i stället. Bättre än på arbete, men väldigt svår att utforma på ett sätt som tar hänsyn till Miljöpartiets synpunkter på allvar.

Att hålla budget

Många offentliga verksamheter kan svälla egentligen hur mycket som helst. Det stora hindret för att bedriva mer forskning är mer pengar och det är inga problem att i den relaterade högkvalificerade vården hitta ny utrustning som vore intressant. Det är inte heller svårt att i omsorg öka personaltätheten och därigenom spendera mer pengar.

Universiteten, däribland Uppsala universitet, dras faktiskt också med ett problem att spendera alla anslag man får. Problemet har funnits under lång tid och har flera dimensioner, inklusive att man får pengar för korta projekt och inte vill riskera att bränna av dem för tidigt. Samtidigt är situationen bättre idag, när överskotten syns, än när man i slutet av året tidigare ofta gjorde större "materielinköp" eftersom pengarna annars "försvann".

I grunden handlar det om att ha en budgetstruktur och en framförhållning. Det måste finnas incitament att nå verksamhetsmål, men det är farligt om de enda målen handlar om att spendera tilldelade medel och det tryck man känner för att motivera sin existens är att medlen kan användas. I utbildning och forskning finns åtminstone studenter med på ett hörn, samt högljudda och kvalificerade personer ute i verksamheten som påtalar missförhållanden. I vården finns patienter som själva kan rösta och bedöma om satsningar kommer ryckigt och omotiverat.

I biståndsfallet finns inte detta. Sverige deltar i många bra program och märkligt nog min erfarenhet vid SIDA-koppling snarast varit långsam handläggning av större satsningar, tillsammans med mycket stelbenta regler för projekt där personer från mottagarländerna kommer till Sverige, regler som medfört att personer som är familjeförsörjare i praktiken inte kunnat delta.

Ett beloppmål är farligt för en verksamhet utan ett brukar- eller ens utförarled på svensk mark. Sedan borde pengar till projekt i Sverige med enbart lös koppling till mottagarländerna sluta kallas bistånd. Ett bra regelverk för anslagssparande och direkta effektivitetsmål för handläggningsarbetet vore en bra fortsättning på regeringens inslagna väg.

måndag 26 april 2010

Komik

Ett modern IT-stöd är en nödvändighet för goda administrativa rutiner, rättssäkerhet för brukare/kunder/patienter/användare och en professionell verksamhet. Lösningen är knappast en återgång till gamla tider. Men nog finns det problem när journalsystem, som Cosmic för landstinget i Uppsala län, gång på gång har problem med underhållstid. Som studentrepresentant i LADOKs styrelse (studiedokumentationssystemet för betyg och registreringar) har jag drivit på för att man tydligt måste ange vem som har läst och lagt in information, men också att system med långa perioder för underhåll då de helt enkelt stängs av eller kraftigt begränsas inte är någonting som håller för dagens myndigheter och verksamheter.

När vi dessutom av patientsäkerhetsskäl och för effektivitet diskuterar ännu större "federationer" av journalsystem blir de frågorna ännu viktigare. Tillgänglighet, men också integritetsskydd. För det krävs det politiker som inte är teknikrädda, men inte heller går på vilket säljsnack som helst.

Praktiska resultat

Riksrevisionen noterar att arbetspraktik inte lönar sig bra. Utvärderingen är intressant och man verkar ha valt en relevant jämförelsemetod. Däremot är ett påpekande att Riksrevisionen noterar att det är farligt att jämföra praktik eller andra program med personer som står utanför program. De som står utanför program är nämligen den grupp som har bäst chans att få jobb egentligen. Vi gör bara insatser för den som verkligen har stor risk att inte få jobb.

Den andra aspekten är att rapporten diskuterar personer som var i praktik under 2007 och sedan kom ut ur praktiken ett halvår senare. Olika arbetsmarknadsprogram har olika roll under olika konjunkturfaser. Jag skulle tro att behovet av ett rent aktiverande stöd kan vara större när att kraftig konjunktursvacka kommer. Men det blir läge att läsa denna och kommande rapporter från Riksrevisionen noga. Den här står i alla fall att läsa här.

lördag 24 april 2010

Matpartiet

I Europaparlamentskampanjen dök de upp. I spår av hemliga kockar och Marit Paulsen ville var och varannan (gärna kvinnlig) kandidat profilera sig med maten som fråga.

Miljöpartiet har redan profilerat sig som latteliberalt, så ett matfokus är kanske inte fel.

Däremot är det tråkigt att E-nummer fortsätter att ses som en oformlig kategori som man kan ta billiga poänger på. Många är helt ofarliga och vanliga i naturlig form. Inte tusan är man rädd för bakpulver om man själv bakar kakor? Tillsatser för att dölja ren utspädning av reellt näringsinnehåll är däremot givetvis problematiska.

Men ett betydligt större problem är motståndet mot genmodifierade organismer. Varje vän av biobränslen i någon större skala måste inse att effektiva modifierade organismer för det syftet, när de kommer, inte är något man rimligen kan låta bli att utnyttja. Men då måste man sluta hetskampanja som att det är ohälsosamt och farligt i sig. Det betyder inte att varje enskild modifiering för exempelvis besprutningstålighet är bra, men det har mycket mer med besprutningen än med genmodifieringen att göra.

onsdag 21 april 2010

På rätt spår

Herlitz artikel på Brännpunkt om spårbuss har klara brister. Förbifarten behövs bland annat just som förbifart. Med Uppsalaperspektiv är det uppenbart att Mälardalen och Linköping/Norrköping snabbast nås med bil via Stockholm... i teorin. I praktiken kan farliga och kurviga vägar mot Strängnäs vara snabbare, om man alls riskerar att hamna i kösmeten.

Med en expansion i hela regionen kommer biltrafiken att öka, även om andelen kollektivresande förmås att öka betydligt.

Vad artikeln däremot konstaterar riktigt är två saker. Dels behövs förarlösa system. Med sådana kan turtätheten i kollektivtrafiken hållas hög. Att stå och vänta meningslöst (och i svensk väderlek) är helt enkelt mindre trevligt än att vänta i en bilkö eller i slingrig trafik. Om man dessutom vill åka mellan punkter som inte ligger på samma linje kan ökad turtäthet minska den faktiska optimala restiden betydligt.

Ett trafiksystem baserat på kollektivt resande med fasta linjer har ändå markanta problem. När människor plötsligt har ändrade behov, som när skolklassen skall åka kollektiv på studiebesök, eller vid en stormatch i valfri idrott, håller systemet inte. Samtidigt kan man inte ställa in turer fast inte en enda person faktiskt åker. Att anpassa turerna mer aktivt varje dag efter en prognos om det faktiska resandet vore möjligt, men som resande vill man ha en förutsägbarhet. Täta hållplatser ger också klart längre restid, på grund av det större antalet stopp.

Dessa skäl gör mig nyfiken på idéer kring spårtaxi, snarare än buss eller annan spårtrafik. Med spårtaxi kan ett nät ha många stopp, men den enskilda vagnen åker direkt från punkt A till punkt B för beställaren. Genom att systemet är förarlöst är det inte dyrare att köra klockan 2 på natten än klockan 7 på morgonen. Snarare är det tvärtom, systemet blir billigare i drift om människor sprider ut sitt resande (precis som för biltrafik, men till skillnad från traditionell kollektivtrafik). Den som vet några minuter i förväg att man vill resa skulle kunna få en SMS-biljett eller motsvarande på mobilen så att vagnen är framme när den behövs. Systemet kan automatiskt se till att vagnar finns där människor faktiskt åker.

Investeringarna är betydande, men spårtaxi kan på ett helt annat sätt än andra alternativ leva upp till en flexibilitet och effektivitet som motsvarar bilen för den enskilde, så att man inte måste hotas till att resa kollektivt genom bilköer. Jag kan personligen tycka att det är tråkigt att Alliansen har varit såpass ljum till tanken i Uppsala. Att tekniken är oprövad är ett reellt motargument, men lite måste vi våga också.

Som sagt motsäger inte detta behovet av ett bättre vägnät i expanderande städer och särskilt inte vad gäller det nav för hela landet som Stockholm utgör.

Ett liberalt exempel

Storbritannien domineras av enmansvalkretsar, vilket direkt gynnar ett tvåpartisystem. Sverige har ett nästan absurt strikt representativt system, vilket försvårar personval och direkt ansvar. Å andra sidan kan man spegla befolkningens åsikter bredare.

Medan Sverige, trots sitt system, i höst har ett val mellan två avgörande huvudalternativ, står Storbritannien i sitt kommande val inför en situation som rör om rejält. Liberaldemokraterna kan gå mot en rejäl framgång och bli största eller näst största parti.

Det är lätt att tänka sig att partistrukturerna i olika länder är cementerade. För oss 80-talister känns det märkligt både att Miljöpartiet är ett nytt parti och att Centerpartiet för inte så länge sedan var klart största borgerliga. Ett liberalt övertagande i Storbritannien, även om det bärs fram genom missnöje och korruptionsskandaler bland befintliga parlamentsledamöter, skulle verkligen vara inspirerande.

För övrigt kan man ju konstatera att SJ gör det jag tänkte mig och sätter in de tåg man har så gott det går. På samma gång händer det andra, utan att situationen förbättrats fullt lika mycket väljer man att försöka flyga mer opportunistiskt igen. Och tur är väl det, även om man får hoppas att det inte är alltför förhastat. Mer slitage på planen kan flygbolagen ta, men måtte det inte bli någon olycka i luften. Även en promillerisk blir något helt annat när man talar om tiotusentals plan per dygn.

tisdag 20 april 2010

Fyra långa år

Vi gamla utsocknes matteelever på Danderyds gymnasium gav och ger kanske inte så mycket för de akademiska kvaliteteterna på våra studiekamrater, men det må så vara. Danderyds kommun har 70 % med högre utbildning, om man räknar allt eftergymnasialt, men sticker verkligen ut när man bara tittar på de längre utbildningarna.

Graden av könsskillnad är intressant. Den är klart förstärkt om man tittar på utbildningar över 3 år. Förutom att vi kan notera att pedagogik och vård (inklusive medicin) båda når över 80 % kvinnor i de yngre åldersgrupperna. Naturvetenskap är jämnt fördelat, med skevheter inom kategorin, medan teknik har omkring 70 % män. Könsfördelningens skevheter finns inom högskolan på en helt annan nivå än till den.

När man gräver runt i siffrorna kan man notera att männens utbildningstopp är vid 33 år, medan den är vid 29 för kvinnorna. Ser man familjebildande som stoppar kvinnorna med en kurva som skulle ha nått ännu högre höjder annars? Tar män sig i kragen? Då skillnaden ligger något över medelskillnaden i ålder i par är det kanske en matchad nivå på något sätt.

Den sista frågan är hur korrekt det här underlaget är. Enligt SCB:s egen evalvering för några år sedan fanns en klar tendens att underskatta uppnådd utbildning. Enligt definitionerna skall man nu räkna in avslutade poäng motsvarande mer än tre år, även om examen saknas. Däremot är det ju redan känt att uttaget av examen är högre på legitimationsyrken och yrken med klart sammanhållen programstruktur, som sjuksköterska och i någon mån lärare, än för säg rena naturvetare eller civilingenjörer. Man skulle också kunna tänka sig en könsbunden attitydskillnad för slarv.

Korrekta underlag, även i de mest triviala frågor, är helt nödvändiga för en relevant jämställdhetspolitik. Just när könsrollerna också kan medföra olikheter i hur man lämnar uppgifter måste praktiskt taget allt nagelfaras.

Det är inte männen i artikeln som heter Rut

Nu kom den. Debattartikeln som försvarar det hårt ansatta ROT-avdraget. Det är förstås intressant när andra än proffstyckare, t.ex. proffsunderhållare och hantverkare, ger sig in och rör om.

Men överlag har ju rot inte varit hotat. Det är på tok för roligt att investera i ett kök eller badrum. Man får något beständigt. Något riktigt. Som författarna säger kan man förverkliga en dröm. Samtidigt städar vi upp i en bransch med mycket fusk (i och för sig i hög grad av relativt etablerade personer som lagt varierande antal timmar vid sidan om, snarare en personer som varit hänvisade till enbart svartarbete).

Händelsevis är det kanske ingen dröm att få hjälp med städning eller fönsterputs, eller hämtning på dagis för att båda jobbar sent. Det är mer ett val när man försöker hinna med allt och det inte går. Och det är därför rut är betydligt mer hotat, för även många som utnyttjar det skulle helst inte vilja göra det. Skuldkänslorna finns där.

Det är tråkigt.

lördag 17 april 2010

Marknadsförvirring

Askmolnet har omfattande konsekvenser, minst sagt. Jag vidhåller att man förmodligen formulerar om säkerhetsreglerna eller växlar flyghöjd, kosta vad det kosta vill, för att få igång flyg igen, om vi skulle komma att se en situation där askexponering fortsätter. Flygbranschen har helt enkelt för mycket att förlora.

Vi ser redan hur en del marknader anpassar sig bäst man kan. Hyrbilar måste hem och de snabba effekterna nu gör att oväntade obalanser uppstår. Anpassa priset och vips har man i alla fall tagit ett steg på vägen mot balansering.

SJ påstår att man inte har fler tåg. Det är antagligen sant, mer eller mindre. Frågan är när man inser att samma tåg kan köra under en större del av dygnet, med tillräckligt mycket OB till rätt personer.

Jag kan inte hjälpa att tycka att det vore lite spännande om problemen fortsätter, även om jag har en flight bokad till Budapest vid valborg. Den svåraste konsekvensen är förstås om man kommer att öppna och stänga flygningar av och till i månader, något som skulle förändra planeringshorisonten markant.

fredag 16 april 2010

Högskolerekord

Rekordmånga sökande på högskolan till höstterminen rapporteras. Nu är ökningen inte så stor. Med tanke på lite större utgångskullar kan man på ett sätt säga att den faktiskt inte är stor alls. Det finns helt enkelt fler som precis gått ut gymnasiet eller gått ut för något år sedan, än det gjorde tidigare. Mycket riktigt är det främst bland personer under 24 som sökandet ökar.

Samtidigt är det färre sökande över 35. Arbetslösheten har netto ökat det senaste året, men de riktigt stora varslen på enskilda platser kom av sig något. Vi ser ingen anstormning till högre utbildning för att komma ut ur krisen med ett annat yrke, i alla fall.

På marginalen finns det andra godbitar. Sökandet från personer utan svenskt personnummer (d.v.s. mer eller mindre utländska sökande) ligger kvar på samma nivå som tidigare. Högskolorna har också delvis upphört med dumheter som att marknadsföra distanskurser i affärsengelska och annat där man verkligen kan fråga sig varför en svensk högskola är särskilt kvalificerad eller lämplig för personer bosatta i ett helt annat land. Den stora ansökningsomgången för utländska studenter på avancerad nivå är ju också numera mer cementerat den 15 januari, inte den 15 april.

Slutligen minskar antalet pappersansökningar ytterligare. Från dryga tusen var det i år bara 400 personer som lämnade in sin ansökan på papper. Vi får hoppas att de inte bara var sena med att posta den. Högskoleansökningarna är väl annars tillsammans med deklarationerna ett utmärkt exempel på hur hela normen för kontakt med myndigheter har förändrats på bara ett fåtal år.

Den mer detaljerade statistiken finns från VHS.

torsdag 15 april 2010

Same same but different

Man kan undra om det är samma sorts människor som inte märkt av skattesänkningarna som inte märkt reallöneökningarna sedan 1990 (eller reflekterat över hur stora de har varit relativt hur de var 1970-1990). Tack och lov är poängen inte bara något naivt att människor skall bli glada för att de får mer pengar hela tiden, utan vilka effekter det har att man kan konsumera och vilka effekter det får när man ställs inför faktiska valsituationer där man mer omsorgsfullt reflekterar över de ekonomiska konsekvenserna. Den direkta sysselsättningsökningen är inget enormt, men det för systemet i rätt riktning.

Visst har bensin och mat blivit dyrare, men inte så mycket dyrare på långa vägar.

En tårta till

Fruimport, oavsett om den är från Thailand eller Ryssland, är ett tragiskt resultat av demografi, tragik och hänsynslöshet på mer än ett håll. När Migrationsverket tar krafttag är det bra att man i första hand riktar in sig på att ge utsatta kvinnor hjälp och identiifera personer i riskzonen, snarare än att direkt slå på trumman för hårdare kontroll vid anhöriginvandring. Det senare skulle väldigt lätt kunna slå över i en rent repressiv inställning till motiverad anhöriginvandring.

Man måste också komma ihåg att en större möjlighet att få stanna i Sverige minskar mannens kontrollmöjligheter radikalt, vilket kan bidra till att färre stannar i skadliga relationer. Språk- och kulturövertaget kvarstår däremot, så naturligtvis måste problemet följas upp ytterligare.

onsdag 14 april 2010

Vilken röta

Under 90-talet skulle vi kompostera allt och sedan lägga resultatet i våra rabatter. Möjligen skulle komposteringen koordineras. Utvecklingen mot att i stället röta biogas av allt organiskt avfall är lovvärd på flera sätt. Vi undviker metan från kompostering, en kortvarig men mycket potent växthusgas. Men framför allt får vi ut ett betydande energivärde. Slängd mat är fortfarande ett slöseri, genom den förädlade formen, men i vissa sammanhang finns annars faktiskt skäl att på allvar mena att förbränning vore bättre än kompostering. Med rötning får man ändå en restprodukt som är jämförbar med komposten.

Därför är skattebefrielsen i vårbudgeten lovvärd och klok. Däremot är biogas knappast en allmän lösning. Som bränsle i tyngre fordon är den nog möjlig och kanske komplettering i viss persontrafik, men el borde ha en klart mer framskjuten roll. Samtidigt är det slöseri att använda gasen för uppvärmning, eftersom den har sådan potential som fordonsbränsle. (Jämfört med rent fossila alternativ är den förstås att föredra i båda funktionerna.)

tisdag 13 april 2010

Strålande

Undvik lågenergilampor, ty de avger strålning!

Så, vad är nu denna strålning? Det finns en viss ultraviolett komponent. Det gör det i ljus från halogenlampor också. Man sätter extra glas utanpå alla lite starkare lampor just för att dämpa det. Beroende på vilket glas man har i sin armatur är det alltså också dämpat från en lågenergilampa. Större delen av ljuset omvandlas på insidan för att ge det synliga och det mesta dämpas. En "gammal" glödlampa är så ineffektiv att det allra mesta blir IR och den del av strålningen som kommer ut som UV är mer försumbar.

Elektromagnetisk stimulering med långtidsrisk är ett spännande koncept. De direkta ryckningar man kan få beror på induktion. Man får i princip en ström i nerven för att vävnaden fungerar som en antenn. Det är samma effekter som man får vid magnetresonansundersökningar ("magnetröntgen"). Som sagt måste man då ligga en bra bit över gränsvärdet. En typisk hårtork kommer betydligt närmare det. Hårtorkar och annat med primitiva elmotorer har samma risker.

Samtidigt är det klart att lågenergilampor riskerar att exponera användaren under mycket längre tid än hårtorkar. Men ultraviolett ljus i sig är normalt och växlande elektromagnetiska fält är något vi möter i vardagen hela tiden. Jag får ta mig tid att läsa mer senare, men det ter sig väldigt sensationssökande att ta upp kopplingen UV-hudcancer för i grunden svaga källor, respektive den teoretiska risken för långtidsskador som påminner om korttidseffekterna av mycket kraftiga växlande magnetfält, när det inte finns något känt skäl för en motsvarande långtidsmekanism.

I sammanhanget skulle jag nästan vara mer orolig för synskador från blått ljus (just näthinnan är i hög grad avskärmad från UV, även om strålningseffekter på linsen är möjliga).

måndag 12 april 2010

Mindre väl berörande associationer

28 år. Kommer in till akuten på grund av huvudvärk, illamående och kräkningar. Det var vad min flickvän gjorde i början av september 2009, efter att ha legat ensam hela dagen. På något sätt slog hon i huvudet, men själv misstänkte jag närmast hjärnhinneinflammation. Ringer 20.30 på kvällen, klockan 4 någon gång sker den första läkarundersökningen. Det var många kalla timmar i ett utkylt rum där jag tidvis försökte sova på en stol, blandat med att byta kräkpåsar.

Det var en slagskada som vi inte förstått orsaken till och vissa men blev bestående. Om en mycket snabbare undersökning hade kunnat göra någon skillnad får vi inte veta. Om den behandling som gavs med antibiotika och blodförtunnande undvek något mycket värre, får vi heller inte veta.

Men klart är i alla fall att jag blir väldigt illa berörd när jag läser om ett liknande fall, med en annan 28-åring. Symptomen var desamma (och hennes symptom berodde delvis på den blödning som uppstått), men här blev diagnosen gastroentrit och patienten dog när ingen behandling sattes in i tid.

Den natten medförde att jag tyckte att landstingspolitik, snarare än kommunpolitik, kanske vore ett alternativ för mig.

I övrigt blir det verkligen intressant vad som egentligen skall hända med skolpolitiken. S blir i praktiken det mest auktoritära partiet på området, när man imiterar allianspolitik bäst man kan och hinner, men å andra sidan alltjämt uppvisar en skepsis mot friskolor.

söndag 11 april 2010

Valfläskets sjunkbomber

Fler ubåtar, helikoptrar och så höjt flerbarnstillägg. Köttbenen ur vårbudgeten haglar.

Om man läser Tolgfors artikel ser man en viss argumentation som ändå går ihop. Det är övervakning och avskräckning som är metoden för det svenska försvaret. Vi skall kunna projicera makt ända ut till Gotland och Nord Stream. Samtidigt har kritiken mot försvarspolitiken varit att vi har haft stora, mycket stora, materielanskaffningsprojekt som ätit av anslagen. Försvaret har skurits ned, men kostar nominellt praktiskt taget lika mycket. Hur ser vi till att de investeringar som görs nu inte skjuter över målet?

För det är väl ändå inte så att man bara försöker väcka någon form av gammelgammelmoderater från sofflocken?

lördag 10 april 2010

Mer miljövänligt med samma hjulspår?

Biltullar till Arlanda skulle möjligen kunna vara en bra grej. Trängselavgifter i en mening finns ju redan, med tanke på parkeringskostnaderna.

Ett klart problem med det förslag som presenteras är att anställda får rabatt. Om vi vill uppnå en stor miljöeffekt, med liten olägenhet, borde ingen sådan rabatt ges. Avgifterna allmänt borde gott och väl räcka till att betala en allmän lönehöjning till alla anställda, inte bara förmån, som motsvarar avgiftskostnaden, inklusive skatter.

Den som arbetspendlar är ju den som har störst möjlighet att lära sig hur kollektivtrafiksystemet fungerar och hur man kan kombinera det med sina resebehov så att problemen blir så små som möjligt. Sällanresenären som tar planet och någon gång väljer att ta bilen är antagligen både mindre priskänslig och ovillig att i detalj undersöka om andra alternativ är lika rimliga.

Utsläppen från båda bilarna, per resa, är ju identiska.

fredag 9 april 2010

Ju fler kockar desto fler timmar

Schlyter och Schyman (med Schlaug i bakgrunden) fortsätter att dela på jobbet att skriva debattartiklar. Man kan fundera lite över hur det har gått till. Har de suttit båda två och skrivit i samma Google Docs-dokument, eller tittat varandra över axeln?

Att dela upp arbete på fler personer kräver mer koordination. I mjukvaruutvecklingsprojekt talas det ofta om "the mythical man-month" (ursprungligen en bok i ämnet). Ett försenat projekt blir ännu mer försenat om man tillför mer personal. Den inre kommunikationen i ett projekt växer kvadratiskt med antalet medarbetare.

I vissa yrken är detta dominerande. Vi effektiviserar på olika sätt och når framsteg och produktivitetsökningar just genom att ett mindre antal personer kan hålla reda på de faktorer som måste koordineras. Större företag och organisationer fungerar idag jämfört med tidigare, delvis just genom att vi har bättre kommunikations- och beslutsformer. Små företag är samtidigt ofta effektiva, trots att man inte har experter på allt, genom att enskilda kan överblicka och kommunicera.

Schyman och Schlyter anför att produktiviteten ökar snabbare än BNP och att vi därför "måste" minska arbetstiden. Det vi måste fråga oss är om de sjukskrivna idag är sjukskrivna för att det inte finns arbete att utföra. Är studenterna studenter för att det inte finns arbete att utföra? Är arbetslösa arbetslösa för att det inte finns arbete att utföra?

Jag tror inte det. Det är möjligt att sjukskrivna blir sjuka på grund av en för hög arbetsbelastning. Facken bör i så fall söka arbetstidsförkortningar, vilket man också har fått. Vi har fler klämdagar, tidigare fredagar, extra semesterdagar när man passerat en viss ålder, allt beroende på avtal. Och många som upplever en betydande sammantagen livsstress är deltidsarbetande. Studenterna studerar antingen av intresse, ett livsstilsval med minskad livsarbetstid som följd, eller för att den högre produktiviteten per arbetad timme kräver dessa förberedelser. (Om vi ignorerar Joseph Stiglitz-resonemang om utbildning som markör för förmågan att anstränga sig, snarare än för det man faktiskt uppnår. Det är ett viktigt resonemang och synsätt i sammanhanget, men man kan inte nämna allt, jämt.)

De arbetslösa, slutligen, är givetvis arbetslösa för att de inte har funnit arbete. Ung vänster och andra gör ofta en poäng av att "högern" vill hålla arbetslösheten hög för att hålla lönerna nere. Förvisso vill man inte ha en ständigt accelererande inflation och lediga tjänster bör kunna besättas. Det förutsätter någon form av arbetslöshet i vissa perioder. Men den totala arbetslösheten i befolkningen har relativt lite med det att göra. Personer som bor på punkt A när möjligt arbete finns på punkt B är inte en arbetslöshet som håller lönerna nere, eftersom de kandidater som finns på punkt B inte känner av konkurrensen! Personer utan (specifik) högskolekompetens, när sådan faktiskt krävs, håller inte nere lönerna! Men flera delar av arbetslösheten är just strukturella. Personerna som kan ta dagens jobb, med bibehållen produktivitet, är få, även om vi ignorerar mythical man-month-aspekten.

Om vi går ned i arbetstid skulle jag alltså påstå att det är troligt att produktiviteten, överlag, sjunker. Det producerade värdet per timme blir lägre, särskilt eftersom jag menar att de tendenser som orsakar detta blir viktigare i branscher med högt förädlingsvärde. Möjligheten till tillväxt, som skulle kunna omsättas till en verklig och effektiv arbetstiddssänkning för den som faktiskt efterfrågar det, minskar ytterligare.

Där ligger väl knuten. Det Schlyter och Schyman vill är en förändring som personerna inte själva tycks intresserade av. Jag har redan antytt att den normerade arbetstiden i praktiken har sjunkit, definitivt sett över livet och ännu mer sedd som andel av livet. Men även alltså veckoarbetstiden. Att det inte går fortare beror på att människor hellre har valt Thailandsresa, Finlandskryssning, platt-TV, äta ute (eller äta bättre än 70-talets personalmatsal)...eller högre standard inom äldreomsorgen under de senaste 30 åren. Det sista, att även den ökade offentliga konsumtionen är ett skäl till den upprätthållda arbetstiden, är också intressant.

Det konstigaste av allt är ju att den tidigare vägen att minska nettoarbetet, men öka antalet "arbetade timmar" i ekonomin, har varit att göra hushållsarbete till lönearbete. Det har kunnat ske genom maskiner, som kostar lönearbete i inköp. Det kan ske genom att omvandla eget arbete till tjänster man köper. Men där finns i stället nu ett oväntat stigma, inte bara för att det egna hemmet skulle vara en privat sfär, utan för att det skulle vara fult på ett djupare plan. Vi måste dela på samma arbeten som de som redan görs och vi får lön för, oavsett om det är det svåra eller det lätta sättet att minska ett "ohållbart resursutnyttjande", "få alla i arbete" eller "bli lyckligare".

Globaliseringsrådets kanslis slutrapport innehåller i sammanhanget mindre lovande läsning, med reallöneminskningar för alla yrkeskategorier inom några decennier (fortare för lägre utbildningsnivåer). Minskad arbetstid klingar illa med det. Detta beror återigen i hög grad på försörjningsbördan med äldre. Jag vill hoppas att automatisering och mekanisering av fler områden kommer att leda längre där. Vilken hjälp äldre kan få i vardagen med både bättre medicinsk teknik och bättre vårdande teknik, som kan ge större möjligheter till ett självständigt och rikt liv, missas i enkla framskrivningar med konstanta faktorer. Den ekonomiska tillväxten har pågått stadigt sett i ett fågelperspektiv, men de små och stora omvälvningar av samhället och människors sätt att leva som möjliggjort den och möjliggjorts av den berättar en helt annan historia.

torsdag 8 april 2010

Ett torvtigt förslag

Uppsalas fjärrvärmeverk eldas med förrförra decenniets miljöalternativ, torv. Synd bara att man redan då kunde inse att det var en mycket tveksam slutsats. Så kan det gå om man lyssnar till industrisärintressen i stället för att läsa på och räkna lite.

Tänk om vi hade byggt fjärrvärmeledning från Forsmark i stället och fått "gratis" värme från det som ändå används till el.

Vad värre är torv alltså dels befriad från koldioxidskatt, dels berättigar den till elcertifikat. Den som köper kärnkraftsel betalar alltså en avgift för att direkt subventionera torvförbränning, "för annars skulle man bränna kol". Jahapp.