Systemets vänteprocess

I sommarvärme och bröllopsförberedelser blir jag lite dålig på att skriva inlägg. På ledarplats lyckas Hanne Kjöller för DN i alla fall med att dels betona den nära på uppenbara slutsatsen: det offentliga åtagandet för vård och omsorg måste på något vis definieras, så man vet var gränserna går... och det mer tveksamma: akutgarantier borde inte finnas. Kristdemokraterna föreslår max 4 timmars väntetid att få träffa läkare på akutmottagning. Kjöller tycker att den som fått vänta 4 timmar på läkare egentligen inte alls borde vara på någon akutmottagning. Må så vara, men då borde man skickas hem, i fall med alltför nonchalant utnyttjande av akutvården också med en extra räkning.

Men ponera följande: en patient kan ligga med oförklarade kräkningar i isoleringsrum i sju timmar innan läkare ens kommer för att ta odlingar och prov som bedömer om isoleringen är befogad. Dessförinnan besök av sköterska/vårdbiträde kanske en gång i timmen. Förmildrande är att detta skedde när svininfluensan fortfarande var en befarad risk än en vittspridd epidemi eller ett passerat kapitel, men att en patient tidvis är okontaktbar, egentligen inte alls har några influensaliknande symptom och då hanteras på detta vis är oacceptabelt. Det ökade egna ansvaret för hälsa, vård och omsorg handlar knappast om att anhöriga som åkt med i ambulansen skall sitta vak och byta kräkpåsar. Förvisso inga kvalificerade åtgärder, som jag mer än väl kunde utföra, men något ironiskt är det att jag lämnades ensam med min sambo i sju timmar för att sedan åtminstone en period (och infört i journalen) anges som potentiell orsak till hennes allvarliga huvudtrauma.

I Kjöllers artikel öppnar hon visserligen för att den som fått vänta i mer än fyra timmar på läkare också kan ha råkat ut för "något slags felbedömning". Det kan man väl säga i vårt fall, eftersom min sambo lades in på neurointensiven med snäva besökstider efter denna väntans natt. Alltså får man se till att mer aktivt skicka hem folk. Och mer än gärna ge någon typ av rätt till schablonersättning eller åtminstone ett klarare uttalat serviceåtagande rörande den som får vänta länge. En akutgaranti, både om att bara akutfall tas emot, och att någon undersökning görs. Sedan måste man naturligtvis, alltid, prioritera de svårast sjuka. Men i mitt och min sambos fall handlade det snarare om att den första reella bedömningen tog sju timmar.