Elmotorns ljuva surr

Äntligen. Alliansen har presenterat det i första hand centerpartisterna har talat om under längre tid, en rejäl miljöbilspremie. Dessutom gör man rent hus med att belöna bilar som i teorin kan gå på etanol, men ofta bensin och som fortfarande drar nära en liter milen. I stället är det el och biogas som är framtiden. Biogas kan förstås i teorin även gå på naturgas, om produktionen inte hänger med, men det får aldrig bli något annat än en övergångslösning.

Miljöpartiet har delvis liknande punkter, men landar också ganska fel. Man är så ivrig att bli av med fossilberoendet att man vill se särskilt stöd till konvertering av befintliga bilar till nya bränslen. Som jag antydde ovan är problemet att de bilarna fortsätter att vara bränsleslukande. Vi har inte idag stora anläggningar för biodiesel och etanol som bara väntar på att fylla konverterade Volvo 740 från tidigt 90-tal. Fordonsparken byts "naturligt" ut så pass fort att det i dagsläget är mycket mer kostnadseffektivt att satsa på de verkligt snåla och rena alternativen, än att ägna offentliga medel åt att göra äldre fordon koldioxidneutrala, men energislukande. Miljöpartiet ser också detta, men ger bara vaga antydningar om hur det skall gå till. Man vill visst ned till 100 g koldioxid/km för miljöbilsklassning, medan Alliansen talar om 50 g koldioxid/km för de fordon som skall få ett markant nytt stöd.

Däremot måste vi förstås regleringsmässigt göra det lättare att tillåta konvertering av fordon. För enstaka modeller kanske det kan bli marknadsmässigt lönsamt för enskilda och verkstäder att ägna sig åt det, när fossila bränslen på grund av beskattning och världsmarknadspriser blir dyrare. Men vi skall inte tro att det är en viktig del av pusslet, en avreglering på det området handlar mer om att minska statlig klåfingrighet i allmänhet.