Disciplin

Barnläkare är en populär läkardisciplin. Som en bekant uttryckte det hade han inte intresse av att bli det, eftersom så många bra söker sig dit. Marginalnyttan för honom om han valde en impopulär disciplin skulle bli så mycket större. Genom att vara bra bland medelmåttor (eller sämre) kan man verkligen känna att man gör skillnad. Så han tänkte traska vägen mot att bli psykiater.

Ett annat sätt är förstås att flytta berget till Muhammed, vilket föreslås på DN Debatt. Se till att i alla fall barnens situation får ett helhetsgrepp inom en populär disciplin, d.v.s. barnläkarnas.

Jag är inte helt övertygad om det är en bra specialitet, men artikeln har poänger i att vi måste höja frågornas status och också ta till oss de nya rön som delvis vänder upp och ned på motsättningen "arv" och "miljö", där studierna börjar vara tillräckligt exakta för att visa interaktionerna mellan dem. Att rent fysiskt placera BUP i miljöer som lockar till forskning och lockar till koppling till nya rön, är kanske klokt.

När barnläkare finns som specialitet tycks det också orimligt att skolläkare normalt sett är allmänläkare, även om det väl återigen är en fråga om attraktivitet. Det är inte bara läraryrket som blivit mindre lockande, utan alla tjänster inom skolan, där en statushöjning verkligen behövs. Folkpartiet i Uppsala betonar också kopplingen till kommunens skolhälsovård.

Kan möjligheter till forskning och kompetensutveckling även där vara en möjlighet?