Mamma Mia

Idag är det mors dag.

Det finns mycket att skriva om en dag som denna. Hur man kan lyxa till det för mamma en dag, eller kanske tre: kvinnodagen, mors dag och födelsedagen? Hur påverkar dagen och reklamen kring den synen på fördelning på hemarbete, men också frågan om ansvaret för vardagen.

Men vi kan också välja att fokusera på själva moderskapet. Mycket har hänt med synen på sexualitet och kvinnors sexualitet under de femtio år sedan p-pillret uppfanns (en något godtycklig, men relevant, gräns). Men just rörande reproduktion finns det fortfarande flera drag av en konservativ samhällssyn. Det gäller bemötande före förlossning, vilken vård man har rätt till, informationen kring till exempel amning och mycket annat. Den här biten är allvarlig, eftersom den påverkar synen på moderskap och familjeliv för praktiskt taget alla nya barnfamiljer.

Men den här synen tar sig även mer extrema uttryck. Extrema, i den meningen att det berör färre och ovanligare fall.

En sådan fråga är surrogatmödraskap, som Moderatmännen skriver om idag. Surrogatmödraskap, att låna ut sin livmoder för någon annans barn, är en logisk fortsättning på ägg- och spermadonation. Intressanta frågor är förstås vilken ersättning som skall ges, men det är helt centralt att en laglig reglering på något vis kommer till stånd, att avtal rörande surrogatfödslar kan vara juridiskt giltiga. Annars riskerar man uppslitande konflikter av olika typer: (egentliga) föräldrar som vägrar att ta emot sitt barn när det väl är fött, surrogatmödrar som vid fullbordan ändå känner en emotionell koppling till barnet och inte vill ge det ifrån sig, och så vidare. Om snabba vårdbeslut måste fattas vid exempelvis en för tidig födsel om det är meningsfullt att fortsätta vårda barnet är det också viktigt att de faktiska föräldrarna har en rätt.

Rent faktiskt skulle tillåtet surrogatmödraskap också befria kvinnor som idag är angelägna om att få biologiska barn, trots små chanser, men genomgår upprepade behandlingar som ger livskraftiga ägg, men där implantationen sedan misslyckas. Den minskade fertiliteten med ökande ålder har minst lika mycket med livmodersstatus som med äggkvalitet att göra.

Moderatmännen tar även upp frågan om att ensamstående kvinnor och lesbiska par kan insemineras och även kan ha något lättare att adoptera, medan ensamstående män och bögpar inte har samma möjligheter. Men, som sagt, det handlar också om vilken syn man har på moderskap och omhändertagande av barn, där argumenten mot surrogatmödrar lätt kommer i banor om att en graviditet minsann är något man måste gå igenom för att få ha ett barn och kunna knyta an till det på riktigt (så att även "vanliga" kärnfamiljsfäder egentligen inte är riktiga föräldrar). Den attityden får följdverkningar långt bortom de barn och de familjer som aldrig får finnas till genom att surrogatmödraskap inte är tillåtet.

En annan fråga, kopplad till samma sak, handlar om könsbyten. Fortfarande finns ett krav på total sterilisering för att få genomgå ett juridiskt könsbyte. Naturligtvis kan den sammantagna behandlingen för att medicinskt så gott det går byta kön leda till infertilitet, men här gäller det i stället att den svenska samhällsnormen, uttryckt genom Socialstyrelsen och lagstiftningen, inte tillåter någon som juridiskt är man att ha tillgång till egna ägg, eller någon som juridiskt är kvinna ha tillgång till spermier. Den dag man kan återskapa könskörtlar för det kön operationen avser skulle en sådan linje möjligen kunna vara motiverad, men även då borde det vara rimligt att spara gamla könsceller och gonader så gott det går, för säkerhets skull. Men idag har det ett egenvärde att förstöra den reproduktiva förmågan för att man skall få "förtjäna" att få det kön man själv upplever att man alltid har haft. Amanda Brihed skriver starkt och personligt i frågan.