Det finns poänger med att utvärdera konsekvenser av olika förslag ur ett könsperspektiv. Om kvinnor använder mer kollektivtrafik och gör det på andra tider än män, men rutterna ändå är lagda för att täcka en ren arbetspendling åt vissa håll och man från allmänt håll prioriterar privatbilism på vissa sätt, måste man se hur det slår. Man kan likaså diskutera hur jobbskatteavdraget har givit den största procentuella förbättringen för lågavlönade och deltidsarbetande, medan den största absoluta sänkningen har skett för högre inkomster, i syfte att inte öka marginaleffekterna alltför mycket.
Men de rödgröna hakar upp sig lite för mycket när man gör satsningar på vård, skola, omsorg (nu omdöpt till enbart "välfärden") är en kvinnofråga. Det är inte för att sektorerna har blivit kvinnodominerade, utan eftersom man förutsätter att kvinnor skulle behöva dra ett större lass vid nedskärningar på dessa områden. Det är kanske en riktig analys. Men då är det inte att "kapitulera för strukturerna" eller något liknande att se avdrag för hushållsnära tjänster som en kvinnofråga. I båda fallen handlar det om en misstanke om att vissa uppgifter, om de inte utförs som betalt arbete, i första hand kommer att utföras av kvinnor. I båda fallen vet vi att det, även om det blir betalt arbete, antagligen i första hand kommer att utföras av kvinnor. I det ena fallet är det en kvinnofråga att se till att det är betalt, subventionerat, arbete. I det andra fallet är det plötsligt det inte, utan tvärtom något fult och könsrollskonserverande.
Nu tycker jag inte att rut är en kvinnofråga heller. Det är en fråga som i första hand har att göra om att maximera arbetskraftsutbudet och hantera den bisarrt höga tjänstebeskattningen i Sverige på ett område där det gör markant skillnad. Som jag skrivit tidigare blir det möjligtvis en feministisk fråga när manligt kodade tjänster är värda justerade skatteregler, men inte kvinnligt kodade.
Det är ju också alltid trevligt att man är väldigt ärlig med att de med "goda inkomster" skall få högre skatt. För att det skall bli några belopp att tala om innebär det alltså mest troligt sänkt gräns för statlig inkomstskatt. När den nuvarande regeringen tillträdde var gränsen för "goda inkomster" omkring 26 000 i månaden. Inte fy skam, men knappast den rikemansbild man försöker måla upp. En ganska möjlig inkomst för en sjuksköterska med några års arbetslivserfarenhet, särskilt om man får ut någon OB-ersättning, t.ex.
Hur långt tillbaka mot 2006 års gräns för "goda inkomster" vill de rödgröna gå?
Uppdatering:Jaha, förmögenhetsskatt i stället. Bättre än på arbete, men väldigt svår att utforma på ett sätt som tar hänsyn till Miljöpartiets synpunkter på allvar.
tisdag 27 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar