Sånt Går Inte (SGI)

Det är verkligen välkommet med en utredning om socialförsäkringssystemen. Ett förenande av arbetsförmedling och sjukförsäkring skulle minska risken att hamna mellan stolarna i många situationer betydligt. Vi slipper också en definitionsjargong som ibland närmast påminner distingerandet mellan fängelse eller rättspsykiatrisk vård efter våldsbrott. Om man är riktigt optimistisk kan man hoppas på ett system där inte skyddandet av SGI (sjukpenninggrundande inkomst) är den heliga graal och den som glömt att vara registrerad som jobbsökande en dag för mycket, studerat lite för länge på lite för låg aktivitet, varit föräldraledig på fel sätt, o.s.v. inte bara går utan ersättning, utan hamnar helt utanför så gott som alla gemensamma trygghetssystem.

Så fick vi svaret om skatten. Månadsinkomster över 40000 beskattas hårdare. Ytterligare en spik i kistan på den stora skatteöverenskommelsen i början av 90-talet. Hur mycket är det "okej" att beskatta den sista hundralappen med kombinationen kommunalskatt, statlig inkomstskatt, värnskatt och nedtrappning av grund- och jobbskatteavdrag? 70 kr? 80 kr? Och då har vi förstås inte räknat in argetgivaravgifterna och det faktum att de ersättningar som är kopplade till dem har tak redan långt tidigare, så att man måste ha en privat inkomstförsäkring om man nu skulle vilja ha den förmån avgiften påstås betala.

Jag tycker inte uttalat synd om berörda personer, men det är ju inte direkt ett sätt att skapa lojalitet med systemet, undvika braindrain eller liknande.