På rätt spår

Herlitz artikel på Brännpunkt om spårbuss har klara brister. Förbifarten behövs bland annat just som förbifart. Med Uppsalaperspektiv är det uppenbart att Mälardalen och Linköping/Norrköping snabbast nås med bil via Stockholm... i teorin. I praktiken kan farliga och kurviga vägar mot Strängnäs vara snabbare, om man alls riskerar att hamna i kösmeten.

Med en expansion i hela regionen kommer biltrafiken att öka, även om andelen kollektivresande förmås att öka betydligt.

Vad artikeln däremot konstaterar riktigt är två saker. Dels behövs förarlösa system. Med sådana kan turtätheten i kollektivtrafiken hållas hög. Att stå och vänta meningslöst (och i svensk väderlek) är helt enkelt mindre trevligt än att vänta i en bilkö eller i slingrig trafik. Om man dessutom vill åka mellan punkter som inte ligger på samma linje kan ökad turtäthet minska den faktiska optimala restiden betydligt.

Ett trafiksystem baserat på kollektivt resande med fasta linjer har ändå markanta problem. När människor plötsligt har ändrade behov, som när skolklassen skall åka kollektiv på studiebesök, eller vid en stormatch i valfri idrott, håller systemet inte. Samtidigt kan man inte ställa in turer fast inte en enda person faktiskt åker. Att anpassa turerna mer aktivt varje dag efter en prognos om det faktiska resandet vore möjligt, men som resande vill man ha en förutsägbarhet. Täta hållplatser ger också klart längre restid, på grund av det större antalet stopp.

Dessa skäl gör mig nyfiken på idéer kring spårtaxi, snarare än buss eller annan spårtrafik. Med spårtaxi kan ett nät ha många stopp, men den enskilda vagnen åker direkt från punkt A till punkt B för beställaren. Genom att systemet är förarlöst är det inte dyrare att köra klockan 2 på natten än klockan 7 på morgonen. Snarare är det tvärtom, systemet blir billigare i drift om människor sprider ut sitt resande (precis som för biltrafik, men till skillnad från traditionell kollektivtrafik). Den som vet några minuter i förväg att man vill resa skulle kunna få en SMS-biljett eller motsvarande på mobilen så att vagnen är framme när den behövs. Systemet kan automatiskt se till att vagnar finns där människor faktiskt åker.

Investeringarna är betydande, men spårtaxi kan på ett helt annat sätt än andra alternativ leva upp till en flexibilitet och effektivitet som motsvarar bilen för den enskilde, så att man inte måste hotas till att resa kollektivt genom bilköer. Jag kan personligen tycka att det är tråkigt att Alliansen har varit såpass ljum till tanken i Uppsala. Att tekniken är oprövad är ett reellt motargument, men lite måste vi våga också.

Som sagt motsäger inte detta behovet av ett bättre vägnät i expanderande städer och särskilt inte vad gäller det nav för hela landet som Stockholm utgör.