Intressesärart

Fredrik Reinfeldt höll i mitt tycke ett bra tal. Jag är på plats som press för makthavare.se under veckan, men tänker försöka skriva något privat också.

En sak moderaterna och Reinfeldt tar upp är särintressena. Dem vimlar det av här och de finns i många sammanhang. En viktig poäng, som han även berörde i talet, är att det inte blir bra bara för att man kombinerar önskemålen från alla särintressen. Det blir en överbudspolitik, men en överbudspolitik som dessutom baseras på en grupplogik. De intressen som visserligen finns hos stora grupper, men där de grupperna är mindre entydigt bestämda eller utgör minoritet inom de organisationsformer som dominerar, kan helt glömmas bort. En politik som försöker syfta till allmänintresset, men också samhällets bästa, kan bättre fånga det.

Därför är det inte heller fel att gå emot en hel sektors önskemål, även när det gäller styrningen av den sektorn. En regering eller en politisk ledning är inte bara ansvarig inför de verksamma eller engagerade i varje samhällsdel för sig, utan har ett stort ansvar för helheten.

Däremot är det intressant hur vår statsminister har två lägen. Ett uppsluppet, gemytligt, nästan lite galet, och ett mycket stelt. Idag visade han det förra och det med bravur.