Välfärdspartiet

Välfärd kan vara många saker, meddelade Lars Ohly i sitt tal. Det kan vara gratis kollektivtrafik med täta turer på landsbygden, eftersom det är klimatsmart. Konsekvenserna i form av ökat resande är knappast klimatsmarta.

Man vill också bygga 40 000 nya bostäder per år. Det föds 100 000 människor per år, på ett ungefär. Nettobefolkningsökningen är kanske 50 000 per år, invandring inräknad. Men i varje bostad bor det i genomsnitt mer än en person. Sverige har inte sammantaget någon större bostadsbrist och vänsterns lösning på en ojämnt fördelade efterfrågan är ett nybyggande som innebär att alla nya invånare kan ha en egen bostad. Oavsett hur välisolerade de bostäderna är kommer fler kvadratmeter per invånare, vilket är syftet, att leda till en större klimatbelastning. Och det är dyrt. Höj standarden på förorterna i stället. Stimulera unga att dela lägenhet, om man vill ha hög standard, eller ge låg standard i motsvarande korridorsboende.

På arbetsmarknaden talar Ohly om otrygga anställningar och timvikariat. Men han drar även in den strukturella frågan om deltidsarbete. Deltidsarbete har många nackdelar, men att ge alla rätt till heltid ökar bara arbetesgivarnas incitament att även använda andra verkligt otrygga anställningsmodeller.

Tandvård som annan vård är smart, men det finns ett klart problem i att tandvården har den problematik som delvis är dold inom andra vård: "efter behov" är en förbaskat oklar formulering. Behöver man snygga eller funktionella tänder. Behöver man kunna tugga hårda nötter? Behöver tänder vara vita? Att subventionera tandvården i samma grad som konventionell vård blir dyrt, för då kommer alla att välja estetiskt bästa protes. Är det den hälsoinsats vi vill prioritera? Åtskillnaden är problematisk, men Ohlys lösning är ännu svårare.

Jag tycker också att det är väldigt märkligt av Ohly att värdera sjuksköterskors arbetsinsats genom att säga att de har låga löner precis som andra kvinnoyrken. Han verkar bara ha sagt det i talet på plats, inte i manus, men han jämförde med privata arbetsgivare där kvinnor dominerar, som hotell och restaurang och handeln. Medan han i manus talar om "löner som motsvarar ansvar och utbildning" drog han alla över en kam, i ett försök att undvika kritiken att det är offentliga arbetsgivare som är den mest avgörande gemensamma faktorn. Många män i offentlig sektor har yrken som har egenheten att det finns andra reella karriäralternativ, eller en större mångfald av arbetsgivare. Sjuksköterskor finns, som vårdförbundet poängterar, helt dominerande i landstingskomunal sektor.

Incitamentet för läkarna att överdiagnostisera och överbehandla om man får betalt per behandling är reellt. Men i en offentlig vård är incitamentet likartat, eller så finns det motsatta, att undvika behandling för att komma väl ut. Någon form av kostnadsuppföljning görs förstås ändå. Och då föredrar jag faktiskt en mångfald av utförare, där jag kan byta om jag blir missnöjd och där min läkare får betalt för att ha behandlat mig, snarare än betalt för att ha hittat en anledning att inte göra det.

Nej, vänsterns välfärd är inte min välfärd. Det här är korta tankar, men han visade väldigt bra att han har rätt i en sak. Det spelar ingen större roll vilken ministerposter Ohly får. Det spelar bara roll på vilka områden deras politik får inflytande. Och jag undrar fortfarande vilket område de är harmlösa inom.