Ett högt trappsteg

Jag kan se poänger med rätt till heltid. Eller rättare sagt: jag delar analysen att det institutionaliserade deltidsarbetet utgör ett problem. Alliansen har reducerat möjligheterna att stämpla på deltid, något som synliggör problemet och i högre grad tvingar kommuner och landsting att agera.

Det är inte rimligt att gå på 89, 87,5 eller 85 % deltid. Det är tydligt att en eftermiddag i veckan (vilket är vad man lite drygt talar om) inte är en tid som man särskilt lätt får ett annat jobb på. Arbetsgivaren lägger i praktiken beslag på arbetstagarens hela konventionellt möjliga arbetsdag, men betalar inte för det.

Nu är det å andra sidan så att relativt många kan tänkas uppskatta den arbetstidsförkortning man faktiskt har. Men det vore i så fall bra mycket ärligare att successivt migrera de anställningarna till att kallas heltid med lägre lön. (I sammanhanget är det också intressant att det redan idag är så att effektivt antal arbetade timmar för män med heltidsanställning är klart högre än för kvinnor med heltidsanställning. Men det är en strukturell fråga om förväntningar i olika yrken som inte hör hit.)

Socialdemokraterna i Stockholm rusar nu ut och lovar rätt till heltid åt alla (kommunalt) anställda.

För den som är inne på fast anställning på deltid är det naturligtvis bra. Man får i praktiken fundera på hur tiden går ihop om man faktiskt går upp till heltid, men i många fall kan man nog få de fördelar som de socialdemokratiska företrädarna räknar upp. Det tror jag också och jag tror att det offentligas inställning här i hög grad beror på invanda mönster, snarare än vad som faktiskt är/vore effektivt.

Men det finns andra grupper där effekterna är, låt säga, klurigare. Rädslan för att personer skall bli inlasade torde öka ytterligare. Det finns inte längre någon möjlighet att ta in en förstärkningsresurs på en deltid, om man inte är beredd att konvertera den till heltid också. Den trygghet man köper för vissa består i att alla som nu står ett steg ned från den gruppen helst vill ha, fast heltidsanställning, lyfts upp. Sedan suddas det steget ut. Den som nyss gått ut barn och fritid eller vård blir troligen ännu mer cementerat hänvisad till vikariat och timmar. En halvtid "riskerar" ju att bli en heltid när arbetstagaren vill det och sedan kan den rulla på år efter år. Många offentliga arbetsgivaren som skall ta in en ny ung person tänker nog då att det är bättre att ta en sjuksköterska eller förskollärare i stället. Det ser bättre ut i statistiken och är en kompetens man hellre har kvar i decennier.

Jag ser gärna konkreta mål för att öka andelen heltider (lätt gjort på de arbetsplatser där den faktiskt är 0!). Man kunde också tänka sig att en motivering skulle behöva ges för varför man nyanställer i stället för att öka tjänstgöringsgrad för någon som redan är inne. Men rätt till heltid till alla kommunanställda, i alla fall som det formuleras i S-artikeln, är också i praktiken anställningsstopp på deltider. Återigen ett system som skyddar den som redan är på insidan. Grattis.