fredag 11 juni 2010

Finnes: Livs levande ung folkpartist

Ekot skapar nyheter, DN rapporterar. Uppgifterna haglar. Bara 10 procent av folkpartisterna är unga, i betydelsen 18-29 år. Vilken tur att undertecknad är med!

Men lite lustigt är det förstås. För de flesta partier och de flesta valkretsar är det 1-2 personer som faktiskt blir valda. Listorna innehåller däremot ofta 30 namn eller mer. En person på en placering en bit längre ned (som jag själv) kan förstås kryssa in sig, men om vi skall se till tidigare riksdagsval rör det sig om en handfull personer i hela riket som kommer in genom kryss och som inte skulle ha kommit in annars. Åldersfördelningen på listorna som helhet, för riksdagsvalet, säger alltså ingenting. När jag tittade på listor för övriga partier i vårt län fanns det också radikala skillnader i var de unga kandidater som ändå fanns med på listorna fanns placerade. V, som faller bäst ut på riksnivå, hade ett antal även i Uppsala, men på direkt undangömd plats.

Ekots mest förstorade eller felrapporterade nyhet är annars den om moderaternas listor. Bara 41 % kvinnor! Skandal! Snittet för alla partier är visserligen 45 %. Återigen är det mycket mer intressant att titta på, exempelvis, vilken könsfördelning riksdagsgruppen skulle få. Även perfekt varvade listor kan ge skeva effekter, om många valkretsar "råkar" varva med samma kön först.

(Det Ekot bara nämnde i förbifarten är däremot enskilda län där M verkar ha slirat rejält och har en direkt brist på kvinnliga kandidater. Det förtjänar att belysas. Men där är det inte bara M som syndar där. Tyvärr verkar Ekot inte publicera det nedbrutet på län.)

Som synes har jag fallit för hela "presentera en undersökning"-grejen. Alltså kan man återigen konstatera det jag tycker är de mest uppseendeväckande glimtarna. Dels har S tappat förstaplatsen med höginkomsttagare. Den har intagits av M i stället. Men det är väldigt jämnt. 47 % av moderaterna och 45 % av S har årsinkomst över 400 000 (här är glappet stort till Folkpartiet på tredje plats med 36 %). S har också det klart lägsta antalet kandidater med årsinkomst under 200 000, bara lite mer än en av tio. Där ligger hälften av befolkningen som helhet, var femte moderat och var tredje miljöpartist. Måste man ha en rejäl lön för att få kandidera för S?

Om man lägger samman detta med SCB:s nedbrytning av partisympatier på inkomstgrupper ser man att det tycks vara så att hälften av S-kandidaterna kommer från inkomstskikt
där man har en försumbar andel av sina egna sympatisörer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar