Gasen i botten för elbilen

Dubbdäckens skuld till partikelhalter i våra innerstadsmiljöer har diskuterats en längre tid nu. Intressant med påpekanden och analyser kring vilken roll bromsbeläggen har. Då är det ju också väl värt att fundera över effekten av körstil. För dubbdäck kan möjligen rivstarter och riktigt hårda inbromsningar öka upprivningen, men i grunden är det svårt att påverka. För bromsbeläggen är det ju däremot mycket stor skillnad vad man faktiskt gör. Att bromsarna spelar en viktig roll borde väl också nästan ha varit självklart, med tanke på vilka halter man sett av små järnpartiklar i tunnelbanan, direkt kopplat till hjulens och bromsarnas kontakt mot spåren där.

Nu är ju elbilar och hybrider som Toyota Prius så vidunderligt inrättade att en broms inte är en broms där. Även när hybriden har tömt sitt batteri och går på bensin kommer större delen av en inbromsning att ske genom att motorn kör baklänges och saktar ned hjulen samtidigt som batteriet laddas upp. Mycket av samma effekt kan uppnås genom enormt försiktig körning och ideal motorbromsning i en konventionell bil, men det är svårt.

Innan koldioxidfrågan nådde dagens prioritering på den politiska agendan (som den absolut förtjänar) var det snarare kväveoxider, marknära ozon, partiklar och oförbrända kolväten kopplade till bilarnas avgaser och körning lokalt som oroade. Vissa andra alternativ för miljöbilar, framför allt dieslar, men även etanol, löser inte alls de problemen. Lösningar som minimerar utsläppen, av alla slag, i de mest belastade trafikmiljöerna, borde premieras. Riktade stöd är alltid vanskliga, men om de skall utgå borde det vara till helt eller delvis elektrifierade lösningar. Det ligger också i linje med Sveriges sammantagna energimix.