Två av tre vänsterförslag borgerliga

Partikongresser är spännande ting. Ibland blir man mot ledningen på lite mer pikanta sätt. Socialdemokratin har skiftat i linje kring både föräldraförsäkring och studieavgifter på det viset.

V har haft kongress och man kan alltid plocka upp lite intressanta saker. Ett citat är ju ganska betecknande (från DN):
- Om jag skulle koka ner Vänsterpartiet till ett enda krav så är det sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, sade Anne Christine Gillberg från Göteborg.

Jag kanske kan hålla med. Ett orimligare förslag med mer vittgående konsekvenser är svårt att tänka sig. Kommenterade arbettidsförkortning tidigare, men enkelt nog kan vi ju konstatera att en stor del av det vi betalar, i största allmänhet, är andra (svenska) människors tid. Bibehållen lön vid en minskning med av arbetstiden med 25 % kräver oanade produktivitetsökningar, eller en närmast illusorisk bild av mängderna av storleken på gjorda vinster.

V har sammanfattat vallinjen i tre förslag: rätt till heltid om man har deltidsjobb, rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid och individualiserad föräldraförsäkring.

Rätt till heltid om man har deltid är ju enkelt när heltid avskaffas. Rätt många deltidsjobb idag är på 70-85 %, det är jobben som omöjligen går att kombinera med ett annat reguljärt jobb utan fyller upp dagarna, men ändå inte. Ibland "frivilligt" för att kombinera med andra åtaganden, ibland som ett sätt för arbetsgivaren att sedan kunna pressa ut fler timmar vid behov utan att gå på övertid. Om vi går ned till 6 timmars maximal arbetsdag påverkas inte dessa jobb alltså alls (förutom genom den 33-procentiga löneökningen, som vi kan drömma vidare om). Förslaget är alltså meningslöst om man menar allvar med arbetstidsförkortningen. Annars tror jag att det snarare leder till en skepsis om att ta in personal på verklig deltid, 25-50 % när man behöver komplettera. Vilka grupper som gynnas av en sådan politik kan läsaren få grunna en stund på.

Rätt till barnomsorg på flexibla tider är Folkpartiet för sedan länge, senast i vår jämställdhetsrapport, som också har många andra delar i en analys som är mer kvalificerad än mycket man ser i den allmänna politiska debatten, även om mycket förstås finns på forskningsnivå.

Individualiserad föräldraförsäkring har inte blivit en allmän borgerlig åsikt. Däremot var vi först med att faktiskt genomföra pappamånad och Liberala ungdomsförbundet har varit för en individualiserad föräldraförsäkring under lång tid. Villkoren är samtidigt inte okomplicerade och det är lätt att se att en fullständig delning är en oflexibel lösning för något som är ett delat ansvar. En mer överlåtbar (även till andra än vårdnadshavare) försäkring, där allt annat än lika delning "bestraffas" hårdare än den svaga morot dagens jämställdhetsbonus innebär, är ett bättre alternativ. Men vänsterns förslag är som sagt inte främmande för borgerligheten. Man kunde möjligen ha tänkt sig att de skulle vara lite nyare, mer revolutionära och mer genomtänkta än att de lika gärna kunde ha behandlats på en kongress i LUF för tio år sedan, när vår nuvarande EU-minister var förbundsordförande.

Men visst är det ett tecken på att vi gör något rätt när oppositionens politik är vår egen.