Vilse i trafiken

De rödgröna har en lösning utan Förbifart Stockholm. Se till att få trängselavgifter på Essingeleden, så att man inte passerar stan i onödan. Stäng av körfält ytterligare, för att markera att vägen inte skall användas (och öppna dem sedan i akuta krislägen, eller vad?). Att vägar av riksintresse går över Essingeleden bortser man ifrån.

Men något intressant finns där också. Väg 55 mellan Strängnäs och Enköping är faktiskt en förbifart utanför centrala Stockholm, över Mälaren. Men det finns några små problem. Dels är den ganska lång jämfört med överfarterna i centrala Stockholm. Dels skulle väg 55 även i upprustad version aldrig kunna hjälpa Stockholmstrafiken eller ens den Stockholmsnära trafiken. Stockholm-Enköping är 7 mil, Stockholm-Strängnäs 8 mil. Som förbifart för att åka mellan Södertörn och Roslagen är det knappast relevant och definitivt inte klimatsmart.

Men man missar ju en sak till. För att vara relevant för den som skall ned till Östergötland från Gävle, där vilken sträckning man tar över Mälaren faktiskt inte spelar så stor roll, är det inte bara pärlbandet av broar över öarna som kraftigt behöver rustas upp (i dag är det en av de sämre riksvägarna i Mellansverige, med 70 och fartkameror p.g.a. olycksrisken). Hela riksväg upp till Uppsala från Enköping är i dåligt skick, Uppsalas anslutning mellan väg 55 och E4 är redan i dagsläget ködrabbad, och vägen söderut mot Norrköping är ännu sämre. Den är till och med så dålig att den officiella skyltningen till Norrköping över 55 från Uppsala har upphört.

Förbifartsproblemet beskrivs ofta som att passagen över Mälaren måste förbättras, men man måste koppla in den på ett relevant sätt i trafiknätet.

När vi ändå håller på kan vi diskutera utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm också. Till skillnad från spårvagn tar man inte utrymme i vägplan i anspråk. Däremot är förstås nya tunnelbyggen, oavsett om det gäller väg eller spårtrafik, dyra.

Jag kan däremot inte riktigt förstå författarens argumentation kring spårtaxi. Det anges vara en fungerande lösning för massiv persontransport på exempelvis flygplatser, men att det inte skulle fungera i stadsmiljö. Det jag ser som fördelarna med spårtaxi är att det är ett transportsystem som kan täcka behov där det inte är lätt att lägga tidtabeller och rutter som fångar alla resebehov. Det är också därför spårtaxi kan leda till en högre utnyttjandegrad (om kapacitetsbehoven löses) jämfört med andra gemensamma trafiklösningar. Lätta vagnar ställer mindre krav på räls eller tunnlar. Flygplatssituationen är däremot den motsatta. Det är relativt få hållplatser och ett högt trafikflöde under en stor del av tiden. Vinsten är däremot att det inte finns befintlig bebyggelse att ta hänsyn till.

Det är däremot samma fördelar som finns i tunnelbanan. Genom att lägga sig under jord kan man bortse från stadsbilden och komplettera den i ett annat plan. Men det finns inget som säger att spårtaxi måste byggas i markplan. Tvärtom är det klokt att antingen bygga den över, eller under, jord, kompletterad med stomlinjer för vissa sträckor och rusningstrafik.