Information wants to be free

Ett grundläggande argument från piratpartiets sida och bredare kretsar rörande upphovsrättsskyddat material har varit att information i grunden inte går att begränsa. Den som vill dela med sig av den kan inte stoppas, utan en kontrollapparat som man vare sig vill acceptera eller ser som realistisk att genomföra. Eftersom fullständig kontroll är omöjlig är det bara hyckleri att göra några anspråk alls på att kontrollera.

Detta argument är av ungefär samma typ som det mer allmänna "man kan inte kriminalisera en hel generation", men det är mer förfinat. Det ignorerar i grunden vad majoriteten anser vara rätt. Det är inte så konstigt, eftersom rörelsen, i alla fall vad gäller identifikation, har ett ursprung i "scenen" och andra kretsar där den bristande respekten för upphovsrätt fanns långt innan den blev allmänt spridd.

I sak har man förstås rätt på ett sätt. Det är högst tveksamt vilka möjligheter det finns att reglera informationsöverföring på ett sätt som samtidigt garanterar personlig frihet, med enbart tekniska medel. Ingen har å andra sidan kommit på tanken att vi skall försvara andra rättigheter med enbart tekniska medel eller rå styrka. I grunden för lagstiftningen finns alltid en grad av respekt för lagen. I vissa fall har lagen kommit före respekten för densamma (se barnaga, sexköp), i vissa fall har den länge suttit ganska löst (somliga skatte- och trafikregler). Men i grunden finns alltid respekten för lagen.

Lagstiftningen om barnpornografi är långtifrån oproblematisk. Det gäller gränsdragingsproblem av flera slag - mot oskyldiga (?) bilder på barn, mot vad som är ett barn och den som senast varit uppe i medierna med distinktionen mellan övergrepp och tecknade bilder. I den senare får man påpeka att den inte är fullt så enkel. I andra fall handlar det om äkta bilder (med någon grad av övergrepp eller distinkt sexualiserande och utpekande av en enskild individ), som klipps eller remixas med annat äkta eller artificiellt material för att skapa en större "effekt". Det är också problematiskt om vi, vad den tekniska utvecklingen lider, tvingas bevisa att ett barn verkligen har utsatts för övergrepp. Av sådana bekvämlighetsskäl kan det vara rimligt att förbjuda i alla fall vissa former av pornografi med barn, även om det är uppenbart att inga barn kommit till direkt skada i framställningen.

Men för piratpartiet handlar det inte om sådana överväganden. I grunden är principen om informationsfrihet till varje pris central för dem. Man kan tro att det borde gälla även personlig information. Rätten till integritet handlar om att kunna kontrollera information om sig själv, även om den lämnat en själv. Här skall sägas att representanter för partiet uttryckligen ibland gjort skillnad på information som lämnats till många och till bara en del. Men den politiska aktivism The Pirate Bay ägnat sig åt (och som Piratpartiet tagit i försvar) handlar inte bara om att skriva elaka brev till amerikanska filmbolagsjurister. Den handlar även om motsvarande brev till personer som känt sig uthängda genom att deras arbetsmaterial, som man aldrig hade tänkt tjäna pengar på (i den formen) fått "vingar" och spridning.

En total informationsfrihet är farlig. All mänsklig interaktion handlar om, eller kan ses som, utbyte av information. Att något bara är "ettor och nollor" är en väldigt dålig ursäkt, när ettor och nollor kan döda i fel system och ettor och nollor kan skada människor. Vi måste hitta sätt att förena det öppna samhället med rimliga mått av kontroll och ansvar. Det tror jag inte att Piratpartiet, efter dagens debacle klarar av. (Ärligt talat trodde jag det kanske inte innan heller.)

Slutligen är det rent patetiskt av Falkvinge att försöka koppla barns möjlighet att rapportera övergrepp på ett bra sätt till övervakningssamhället. Den man bör vara orolig för, i första hand, mycket uppenbart och konkret, om man som barn rapporterar ett övergrepp, är inte FRA. Det är snarare förövaren. Ett aldrig så krypterat, säkert och ostorebrorspräglat nät kan fortfarande vara totalt avlyssnat på hemdatorn, av en förälder, eller av en förövare som lurat barnet att installera program tidigare.