Råder det brist på bärplockare i Sverige bland den bofasta befolkningen? I en mening gör det väl det, det är inte särskilt många som vill arbeta som det med de löner som branschen kan erbjuda. I en annan mening gör det inte det. Det finns gott om invånare i Sverige som klarar av att plocka bär med minimal ytterligare utbildning.
Just bärplockning utifrån har vi haft i många år, även om de förändrade reglerna för arbetskraftsinvandring har förskjutit ursprungsländerna. Inga svenska politiska beslut kan hindra arbetsgivare att göra vilseledande reklam för bärplockningsjobb i Litauen, Polen eller Rumänien. Men socialdemokraterna verkar tro att man får ordning på arbetsmarknaden om man återinför krav på godkännande från arbetsmarknadens parter för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. På ett rent skamligt sätt hänvisar man till bärplockarnas situation.
Det borde inte vara svårt att sätta åt oseriösa företag om ens hälften av det som har rapporterats är sant. Att införa en partsgranskning igen innebär att vi kommer tillbaka hur det var före december 2008. En av alliansens stora reformer går om intet: att det är en sak mellan arbetstagare och arbetsgivare om man vill komma och arbeta i Sverige, oavsett var man kommer ifrån. Den som vill ha en bättre framtid behöver "bara" hitta ett jobb här. Det är inte enkelt på något sätt, men det är ett i grunden tydligt budskap: "visa att du kan försörja dig och du är välkommen". S budskap är "visa att vi behöver dig och du är välkommen (eller förstås att du har asylskäl, att det är väldigt synd om dig, eller att du har en anhörig där)". Jag föredrar helt klart det första budskapet.
Den socialdemokratiska definitionen är också stelbent när kompetensen inom ett yrkesområde kan variera. En syn på arbetsmarknaden där det finns ett visst antal jobb inom varje bransch (annat än under kort tid) och vi måste se till att de som redan är i Sverige har förtur till de jobben ser jag som djupt problematisk och bakåtsträvande.
Även inom EU vill s minska konkurrensen. Det är ett problem i sig, i s värld, om 45 % av byggjobben utförs av utländsk arbetskraft. Hur många av TV-apparaterna i svenska hem är byggda av svensk arbetskraft? Lagstiftningen som följde efter Lavaldomen skall rivas upp. Utländska arbetsgivare skall tvingas på en relation med svenska arbetsgivarorganisationer (förutom relationer med facket). I branscher med bristande konkurrens, som både bygg- och anläggningsindustrin, kan det vara uppenbart problematiskt.
Bemanningsföretag är också ett satans verk och måste stävjas. Annars kan de användas för att "runda" LAS. Detta uttryck används flera gånger i den textmässigt rätt magra s-rapporten. Arbetsrätt är tydligen någon form av slalombacke där man åker i sicksack runt den ena och andra regeln. Att det är märkligt att det skall vara så svårt att ha den personal man vill ha i en verksamhet att man väljer den liknelsen tycks rapportförfattarna inte reflektera över. Så vill man också göra det svårare att få f-skattsedel. Att personer själva skulle kunna välja att agera som självständiga entreprenörer, även om de har få kunder, verkar inte finnas.
Men, det är klart, i vissa fall (som Margareta Winbergs) är det kanske tydligt att verksamhet bedrivs under så anställningslika former att kalla det något annat enbart är ett försök att runda en och annan skattekrona.
torsdag 19 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar