Planer i luftslott och på räls

Jag besökte idag en debatt om civilflyg på Ärna flygfält. Som landstingskandidat kan jag förstås se det viktiga perspektivet med möjligheten för sjuktransporter, men för den typiske Uppsalabon är det förstås praktiskt taget oviktigt. Försvarets närvaro kan man se som motiverad, men kanske inte den mest upphetsande. Den är dock ett faktum under överskådlig tid och jag ser den som lämplig.

I ljuset av det blir det rimligt att tänka sig ökat flyg. Arlanda är högt belastat och den belastningen kan i sig också tänkas leda till ökade utsläpp vid de tillfällen då koordineringen blir suboptimal och plan snabbt måste ned till rätt höjd med rätt kurs för att flyga in, eller cirkla runt. Gröna inflygningar och bättre reglersystem kan göra under, men fler banor är också en rimlig utveckling.

Mest principiellt intressant i sammanhanget tycker jag dock det är att fråga sig om kommunen bör ta ställning till klimatkonsekvenserna. Den lokala miljön och bullerfrågan kan man förstås behandla. Men jag tycker, principiellt, att frågan om klimatutsläpp regleras mycket bättre genom marknadsbeslut. När det offentliga aktivt stöder projekt (som vägbyggen, järnväg, eller en statligt uppförd flygplats) bör man reflektera över bredare konsekvenser, men när det gäller att ge tillstånd till en privat aktör borde marknadsregleringar räcka för att täcka de mer allmänna konsekvenserna. Klimatpåverkande utsläpp kan komma från vilken punkt som helst på klotet och ge i princip samma effekt. Det är relativt enkelt att prissätta dem. Alla insatser bör gå mot att sätta ett pris på dem, ett pris som bara i synnerligen begränsad mån skall ta hänsyn till olika typer av olämpliga konsekvenser.

Denna linje företräddes på olika sätt av den borgerliga sidan. Från rödgrönt håll var man otydligare och solidariserade sig mer med signalpolitik: "det här är onödigt och orättvist och bör därför inte tillåtas". I samtal öga mot öga efteråt framträdde också argumentet att det är för svårt att höja bensinskatter och ändra det som redan finns, men att vi (politiken) måste stoppa sådant som ännu inte redan förväntas. Marknadstänkande fnös man åt, med hänvisning till järnvägsmisslyckandena under året. Jag skulle å andra sidan säga att de beror på att man inte varit villig att betala för riskhantering, dåliga kommunikationsrutiner (externt och internt) och en BRIST på olika utförare.

När man talar om att få störst utsläppsminskningar genom att göra insatser utomlands blir diskussionen också lätt bakvänd. Det handlar inte om att ge elbilar till slummen. Men vi måste ta på allvar att industriproduktion som sker "på uppdrag av väst" (eller nord, om man föredrar den terminologin) sker i andra delar av världen. Kapital som används för att minska de utsläppen borde komma någon till del och incitament borde ges. En global utsläppshandel är då önskvärd. Men vi har samma sak redan inom EU. Många av EU:s nyare medlemsländer har en industri och infrastruktur som bygger på ett mycket högt utnyttjande av fossila bränslen relativt levnadsstandarden. För Sveriges del är det svårt att minska den fossila påverkan från elanvändning, till exempel, eftersom vårt elsystem i hög grad redan är fossilfritt (med undantag för fossileldade kraftvärmeverk). Massiva insatser för förnybar el i Sverige är främst relevanta om kärnkraften skall avvecklas. Annars kunde de pengarna användas bättre närmare platser där det direkt är kolkraft som ersätts.

I övrigt är det relevant att reflektera över protesterna mot antibakteriella medel. Artikelförfattarna har en god poäng, särskilt när det gäller illa fixerade eller självimpregnerande medel där större delen av medlet redan vid första användning går ut i avloppsvatten, inte in i ytorna. Däremot skadar det inte att ändå fundera över möjligheterna med andra typer av bakterie- och biofilmsavvisande ytor. Men nu var det ju inte detta det gällde. Jag håller helt med om att de naturskador man riskerar med de medel det nu gäller gör dem omotiverade. Att nyttan skulle vara obefintlig eller minimal är svårare. Vad skulle man exempelvis säga om kläder som höll sig fräscha längre, så de kunde tvättas mer sällan? Det ger i sig en kanske liten nytta, men en mycket konkret positiv miljöeffekt.