Två statliga reseföretag

DN uppmärksammar SJ:s neddragna underhåll. Man talar om att problemet är lönsamhetskravet. Om det kan jag kanske hålla med till en del. Det för lätt tanken till avregleringar och marknadstänkande. Men det är ju inte riktigt sant. Även ett statligt monopol kan ha vinstutdelningar. Televerket hade det under lång tid. SJ hade däremot subventioner från staten på 10-20 procent av omsättningen från 50-tal till 70-tal.

SJ separerades och blev tydligt affärsdrivande redan i slutet av 80-talet. Vad som sedan hände 2001, under Björn Rosengren, var separationen av underhåll och städning till separata bolag. Det är problematiskt, när hela aktören behålls i ett enda bolag. För vad marknaden då fortfarande saknar är konkurrens. På teleområdet gjordes liknande misstag till en del, men de stora omvälvningarna (både Internet och mobiltelefoni) har gjort att motsvarande tjänster till vad Televerkets olika avdelningar kunde erbjuda finns att få från fler håll.

SJ har stora problem med punktligheten, dimensionerar inte turerna på pendeltrafiken efter resandet, med mera. Och som de facto-monopolist på den teoretiskt snabbaste resformen på många sträckor (ibland ivrigt påhejat av personliga eller företagsbaserade miljö-/resepolicies) kan man lätt fortsätta så. Problemet är inte för mycket marknadstänkande, det är för lite. Och framför allt glömmer man det varje marknad behöver: konkurrens.

Vi kan jämföra med ett annat statlig bolag i resebranschen. Av någon anledning går det inte med vinst. Det går med brakförlust. Regeringen vill inte ens sälja det för närvarande av skälet att det knappast går att få något rimligt pris för det. Men det har förhållandevis god punktlighet och ett relativt gott rykte. För på en marknad med konkurrens vet man att det värsta man kan göra är att spela med kundernas förtroende. I båda fallen kan det finnas en företagskultur som gör det svårt att göra rätt förändringar, en offentlig monopolistlättja som ligger kvar. I SAS fall har man ändå tvingats vakna upp. När kommer den verkliga avregleringen av tågmarknaden?