RUT by any other name

De är flera. De där partierna som ser att människor tycker att vissa saker är roligare än andra och föredrar att ägna den tid de inte arbetar åt saker som de själva finner glädje i. Det behöver inte betyda att det är rent roligt, i meningen ej nyttigt. Man kan tycka att det är roligt att redigera Wikipediaartiklar, man kan tycka att det är roligt att städa. Man kan tycka att det är roligt att laga mat. Man kan tycka att det är roligt att tvätta. Man kan tycka att det är roligt att hinna några av de där sakerna själv och inte behöva stressa igenom de andra.

Att köpa barnomsorg för skattade pengar, oavsett hur pedagogiskt kvalificerad den skulle vara, är otänkbart, som en vanlig tjänst. Priset för platsen är i storleksordningen 100 000 kr/år. Sedan tillkommer 25 % moms. 125 000 kr. Den som har råd att avsätta 125 000 kr/år i reda pengar kan åtminstone antas betala statlig inkomstskatt, så för att tjäna 125 000 kr måste man ha en ytterligare inkomst på 250 000 kr.

Vad händer om vi i stället betalar via skattsedeln? Tja, momsen på tjänsten försvinner i princip. Då är vi nere på 100 000 kr. För att det offentliga sammantaget och mycket naivt skall klara sig på ett ut räcker det sedan med att arbetsgivaravgift och inkomstskatt räcker till för att finansiera platsen. Om vi räknar med att man betalar full kommunalskatt på marginalen, men ingen statlig inkomstskatt, räcker det då med att tjäna 170 000 kr ytterligare genom att ha barnet på dagis för att "själv" finansiera platsen (lägg till en liten dagisavgift så går det ännu fortare) via skattsedeln. Och ändå har man då "kvar" 70 000 kr i egna pengar! Om man betalar statlig inkomstskatt räcker det med en inkomstökning på omkring 120 000 kr för att finansiera dagisplatsen (och man får ändå behålla ca 60 000 av dessa kronor). Skillnaden är naturligtvis ofta betydligt större om det är skillnaden mellan en förälder hemma på heltid eller inte.

Vad handlar då allt detta om? Att det offentliga har råd med helt fantastiska saker, saker du själv inte skulle ha råd med, för pengar du faktiskt har. Det verkar i första hand dyrt eftersom du och din arbetsgivare måste betala skatter från din lön i stället för att använda dem till det du önskar. Som vi såg i fallet med statlig inkomstskatt är det som händer för dagis att pengarna blir mer än dubbelt så mycket värda -- skattepengarna från en inkomst på 120 000 kr räcker lika långt som om du använder alla pengar du har kvar från en inkomst på 250 000 kr. Tänk om du själv kunde få sådana magiska pengar, som gav dubbelt så mycket? Skulle du offra något av din "fritid" som du ägnar åt någon av sakerna ovan som just du kanske inte tycker är fullt så rolig, för att i stället arbeta lite mer, få magiska pengar och betala någon annan?

I så fall: välkommen till RUT-avdraget, en relativt måttlig subventionering jämfört med barnomsorg, som kan betala igen sig ganska lätt genom fler arbetstillfällen och potentiellt ökat arbete i den grupp som utnyttjar avdraget.

V gillar förstås inte RUT. Men man ropar inte bara på arbetstidsförkortning längre. Tack och lov för det, förresten. Med samma typ av kostnadskalkyl som kanske får barnomsorgen att gå runt, genom att räkna hem ökade skatteintäkter, skulle en allmän arbetstidsförkortning kosta hundratals miljarder. Bibehållen lön går liksom inte (utan att allt annat, som framför allt vård, skola, omsorg, blir dyrare i precis samma takt och vi ändå står där mer underskottet).

V gör alltså något enklare. Låt folk köpa matlådor från kommunernas storkök. De lagar ju ändå mat. Visst. Det gör de. Men skolornas storkök paketerar inte maten i lådor och har ingen omfattande kontanthantering (eller kort, eller kuponger, eller någon som sköter utlämning av maten i rusningstid på kvällen då bespisningspersonalen har gått hem för dagen). Det är kanske möjligt att en lyckad satsning till självkostnadspris skulle hamna där V räknar, kring 30 kr. Men frågan är vad som händer när satsningen floppar? Eller skattesubventionerar vi det här middagsproblemet?

S vill också lösa det här. Lösningen består i att man intill tunnelbanestationer skall kunna betala någon för att uträtta ärenden och tvätta ens tvätt. Och så skall barnomsorgen ligga nära kollektivtrafiknaven. Arbetsmiljö- och luftkvalitetsfrågorna får man väl fundera över senare.

Hur skall man genomföra detta? Med storslagna offentliga satsningar? Nejnej, företagsamhet. Citat:

Alla tjänster ska utföras av privata företag som får kontrakt att verka i SL:s lokaler. Därför kommer tjänsteutbudet att skilja sig mellan olika stationer, allt efter vad resenärerna vill ha och behöver. Där det bor många barnfamiljer ser behoven annorlunda ut än där det bor många äldre. Både privata och kommunala förskolor kan ligga i anslutning till kollektivtrafiken.

Men från politiskt håll kommer strategin att vara tydlig: Vi vill ge det lokala näringslivet ett lyft och de entreprenörer som kan erbjuda tjänster som sparar tid åt resenärerna ska ges företräde och bjudas in att verka i och kring SL:s lokaler.

Subventionen gömmer sig precis där. Den som kan spara tid åt resenärerna skall ges företräde och bjudas in att verka i och kring SL:s lokaler. Om man inte har missat det är lokalerna även i nedgångna fall populära affärslägen. Jämför priserna på livsmedelsbutiken T-snabben vid tunnelbanestationen Tekniska högskolan i Stockholm med valfri stormarknad, eller ens en hel del andra livsmedelsbutiker i centrala Stockholm. Det dyra i sammanhanget är både personal och lokaler. Subventioner av personalen har S sagt nej till. Det andas RUT. Men att ge riktade kontrakt verkar "gratis", helt oberoende av ombyggnadskostnader och alternativa intäkter från traditionellt mer bärkraftiga hyresgäster. För utan någonting drastiskt som på ett eller annat sätt kapar en del av dagens pris kommer mycket få att välja den nya folkhemsbetjänten.

Jag vet också vilket jobb jag helst skulle välja av att putsa fönster eller passa barn (efter blöjåldern...) och gå igenom främlingars osorterade, ospecificerade tvätt. Att det beror på en nojighet från min sida vet jag också och jag kan knappast klandra den som hanterar andras lortiga tvätt oavsett om det är inom vården, på hotell eller som en hushållstjänst. Just blöjnojan ser jag faktiskt själv fram emot att ta itu med i bästa fall fram i vår.