Inte längre helsjukt

LO:s kampanj med bleka uppochnedvända ansikten. Du har troligen sett den. Kanske tycker du om den, kanske tycker du att den är obehaglig. Jag tycker det senare. LO försvarar sig med att där regeringens politik som är obehaglig. Kampanjen är minsann saklig. Nu mäts inte saklighet i att ha små textrutor (när man passerar en affisch på bussen eller i bil). Det handlar om vilken känsla man får.

Det är lätt att driva en negativ kampanj med helt korrekta uppgifter. Kombinationen av centrering på motståndarsidans personer och svepande negativa ordalag som det dominerande intrycket gör den exakta texten mindre väsentlig.

Själva frågan om att LO, med väldigt speciella rättigheter i egenskap av facklig organisation (rätt att vara representerad dömande part i Arbetsdomstolen, rätt att sluta avtal för icke-medlemmar, rätt att sluta bindande avtal rörande anställning som enskilda inte kan göra, med mera, med mera), samtidigt är en integrerad del av socialdemokratin ger det förstås extra knorr. Varför kommer valrörelsens kanske hårdaste affischbudskap från tränaren som förstås hejar på sitt lag, men som man kanske skulle räkna mer satt på bänken under match och gav tips och stöd till sin sida på andra sätt?

Och är det konstigt att arbetsgivare inte vill att arbetstagarna har tröjor med texten "Regeringsskifte 2010" som arbetskläder? (Hur hade LO reagerat om arbetsgivaren påbjudit sådana kläder som arbetskläder för fyra år sedan?)

LO lutar sig också på DN:s faktakoll för att säga att kampanjen är saklig. Man riktar främst in sig på att försvara "Helsjukt" med Göran Hägglund. Det hävdas att 44 000 personer tvingas söka jobb de inte kan få för att de inte är friska. Här är formuleringen viktig. Det finns lönebidrag och andra typer av stöd just för att ha ett arbete trots att man har nedsatt arbetsförmåga. DN:s faktakoll i ämnet sa också att 70 % av de som faktiskt fått ett jobb hade någon typ av sådana stöd. De är alltså helt klart "inte friska", men det innebär ändå inte att de "inte kan få jobb". Andelen som hittills fått riktiga jobb är låg, men samhällets stöd är en viktig del i att få dem. Även om lönebidragen aldrig kommer att kunna trappas ned är det bättre för både samhällsekonomin och den enskilde att ha ett jobb med sådant stöd, än att enbart vara hemma med sjukpenning.

Fredrik Reinfeldts verklighetsuppfattning har också ifrågasatts, både i radio och i en annan valfläskkoll som LO lutar sig på. Den sistnämnda kommer fram till att Reinfeldt inte är "helt uppdaterad" vad gäller att Sverige skulle ha ett problem med omotiverat hög sjukfrånvaro, medan den förstnämnda gäller tanken att arbetsmoralen inte alltid är spontant hög för alla.

Nu är det förstås så att det här två olika fenomen. Få långtidssjukskrivningar beror i grunden på medvetet fusk. Däremot kan det finnas bristande motivation att komma vidare, särskilt om man blivit dåligt bemött i tidigare myndighetskontakter som tärt på orken. Men systemen måste också byggas för att stävja direkt fusk. Det är däremot inte orsaken till en tidsgräns för sjukförsäkringen.

Det ironiska med att Reinfeldt enligt DN:s slutsats inte är helt uppdaterad är att det beror på hans egen politik, den politik LO kritiserar och där de tar valfläskkollen till intäkt för att de har rätt. Förtidspensionerna toppade 2005, sjukskrivningarna 2003, men mycket av minskningen som gör att Sverige ligger på en relativt "normal nivå" relativt "jämförbara länder" är utvecklingen 2006-2009.

Det här med statistikjämförelser är just svårt. Vad är ett jämförbart land? När man just vill mäta graden av användning av socialförsäkringar är det enkelt, den officiella statistiken stämmer nog. Men redan där kan det också gå fel: i en del länder har arbetsgivarna större ansvar för sjukskrivningar och kanske inte perfekt statistikrapportering. Det är ingen bra indikation på hur sjuk man faktiskt är. Att vissa yrkeskategorier har extremt låg korttidssjukfrånvaro i Sverige beror ofta snarare på att det inte är relevant för dem att sjukanmäla sig: arbetsuppgifterna hopar sig ändå och man tvingas jobba igen dem när man är tillbaka, så varför sjukanmäla och förlora en del av inkomsten?

Ett annat fall där samma sak händer är frågan om våldtäktsstatistik, som Sd försöker använda för sina syften. Där kommer SvD fram till att man missbrukar siffrorna och Adam Cwejman drar paralleller till frågan om den i vissa kretsar närmast bibelförklarade boken Jämlikhetsanden, som i hög grad "vetenskapliggör" sina teser genom just framkastade och orensade jämförelser mellan länder. Bra inlägg om problemen har Andreas Bergh skrivit flera.