Den missunsamma vården

Har jag tid att läsa Insidan i DN mitt i valrörelsen? Tydligen, och det är nog tur. Avundsjuka är temat och främst inom offentlig sektor. Avund som tystas ned. Men det är en avund mellan likställda och den som arbetar sig uppåt. Att ta initiativ belönas inte alltid, men vad värre är kan det bestraffa sig genom gruppens hierarki. Detta stimuleras av typen av organisationer.

Det här präglar också lönesättningen. Facken betonar höga minimilöner och fasta, ganska flacka, lönestegar. Det handlar mindre om individuell lönesättning och lönesättning efter prestation. Många landsting har uttalade eller outtalade regler om att inte "sno" personal från andra avdelningar med erbjudanden om högre lön. Ingen är väl förmer än någon annan?

Vad det här konsekvent gör är att tysta initiativ. Man har ingen möjlighet att förbättra på sin arbetsplats eller förbättra sin egen livssituation genom ansträngning.

Men de rödgröna ser inte detta och inte heller i slutdebatten. Lösningen på vården är bara mer pengar, det finns inga organisationsproblem. Det finns inget behov av olika arbetsgivare som prövar olika idéer för att ge den bästa tillgängligheten och hittar nya sätt att ge en bra vård som verkligen betonar både patienter och medarbetare. Just denna fråga om att se till båda parter var något Fredrik Reinfeldt återkom till på ett förtjänstfullt sätt.