Kvinnliga chefers villkor

Vilka chefer är det som bör kvoteras? Bör några kvoteras?

Regeringen har försökt arbeta aktivt med att fundera över om man väljer slentrianmässigt efter kön när man utsett myndighetschefer de senaste åren. Man har inte bara gjort det. Det förekommer faktiskt att högre chefsjobb utlyses öppet, i stället för att bra namn skvallras fram genom korridorerna och vem som snart skall avgå också strategiskt nämns till rätt personer. Det är bra och viktigt. Eftersom många myndighetschefer sitter på mandat på 3 eller 6 år är en ökning från 33 till 43,4 % kvinnor ganska betydlig.

Myndighetscheferna är i alla fall i några fall betydligt mer synliga än börsbolagsstyrelser. Som förebilder och mallskapare är de alltså viktigare. De har ofta också större reell makt. En styrelse är, särskilt i den svenska modellen, förhållandevis ofta mer av passivt övervakande än aktivt styrande. Jag har fortfarande svårt att förstå att det ändå är den kategori man i debatten har valt att rikta in sig på.

Förutom rekrytering av myndighetschefer har regeringen även drivit satsningar rörande bland annat försök med anonymiserade jobbansökningar i flera myndigheter, även om resultaten varit blandade. Men det viktiga är att prova olika verktyg och att också i och med de åtgärderna visa på frågornas vikt och indirekt påverka förhållningssätt. Varvade listor och procentsatskvotering har fortfarande inte, på djupet, förändrat den politiska sfären, så varför skulle det fungera i börsbolagen?

Starkt intervjureportage med Christina Jutterström, på samma tema. Hon verkar i alla fall tillfreds nu, men valen för en kvinna på de posterna har varit betydligt svårare än för många män.