Gör det möjliga omöjligt

Kommunal och landstingsdriven verksamhet är ofta lokal. Jag kan definitivt uppröras över försäljningen av Tibble gymnasium i Täby, där rektorn och en lärare fick köpa skolan för en direkt värdering av materiel. Men det finns också många historier ute i landet om personalkooperativ som fått ta över nedläggningshotad verksamhet för låga summor.

Det är mycket möjligt att de köpen faktiskt har skett till marknadsvärde. Värdet på en verksamhet som kommunen ser som olönsam och omöjlig att behålla borde onekligen vara rätt lågt. Däremot kan det i många fall troligen vara svårt att hitta flera anbudsgivare. Den fasta process som Thomas Östros talar om riskerar att vara tungan på vågen som får kommunpolitiker och tjänstemän att tycka att det är enklare att bara lägga ned, även när det finns intressenter som vill ta över.

Ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter är en fråga som man också kan undra hur den skall hanteras. Saken är ju den att de flesta värderingar har varit förhållandevis marknadsmässiga, för hyresfastigheter. Sedan har en köpare som är de nuvarande boende den unika möjligheten att ombilda och genom effekter från hyresregleringen och i mindre mån skattesystemet blir det samla värdet för alla lägenheter där mycket högre än för hyresfastigheten. Men det beror som sagt i hög grad på metoderna för hyressättning.

En fråga på ett annat plan är vad vi egentligen har kommuner och landsting till. Vi går konsekvent mot allt större reglering. Svensken ser förutsägbarhet och skydd mot kommunpolitikernas nycker som viktigare än att man faktiskt på lokal nivå själv kan få bestämma vad som är bäst. Vi går mot en konstig hybrid där det blir svårare och svårare att se vilken nivå som är ansvarig för vad.