Flexicurity på riktigt

Man tar ibland i debatten upp (en något skönmålad bild) av den danska arbetsmarknadsmodellen. En modell där anställningstryggheten är mindre, rörligheten på arbetsmarknaden större, men där socialförsäkringarna är utformade så att en förlorad fast anställning inte utgör samma grad av hot.

I Sverige är en fast anställning, eller rättare sagt en anställning under viss tid, fortfarande helt avgörande. Du måste ha haft den under rätt tid, på rätt sätt, för att få en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Om du sedan går mellan två jobb med en enda dags mellanrum utan att anmäla dig till Arbetsförmedlingen den enda dagen, förlorar du din SGI och måste börja räkna upp mot tidsgränsen igen.

För den som varvar studier, ideellt engagemang och arbete med varandra kan det vara svårt att säga exakt vilken dag det handlar om. Försäkringskassan kan visa sig vara av en annan åsikt om man senare behöver stöd.

Centern har varit tydliga med att tala om de utelåsningseffekter som anställningstryggheten kan ge på den som inte kommer in. Jag skulle ibland nog säga att man närmast blivit enkelspårig åt det hållet, utan att tala om hur man skapar trygghet. Därför är det trevligt att se ett seriöst förslag om förenklad kvalificeringsgrund för SGI från centerhåll.

Magnus Andersson, ordförande i CUF skriver också om förslaget. I samma inlägg tar han även upp hur de rödgröna förvrider rankingen av Sveriges klimatinsatser, som jag också skrev om tidigare.