Till varje is

Havsisarna smälter, i en oroande omfattning. På ungefär nio dagar smälter ett istäcke motsvarande hela Sverige bort. Här talar vi förstås bara om yta, tjockleken kan variera högst betydligt. Mätningarna bygger på att man i grunden tittar på bilder och ser var det är vitt, även om färgen också påverkas något av tjocklek.

Artikeln om ämnet i DN nämner också att istäcket var ännu mindre 2007, men talar om en nedåtgående spiral. Det är alltså kanske värt att påpeka att havsisen runt Arktis nu är 620 000 kvadratkilometer större än 2007, eller lite grovt 1,3 Sverige. Trenden kan vara nedåtgående och oroande, men 2007 var mycket mer oroande än 2010. Att trenden överlag fortsätter är å andra sidan oroande i sig.

Hur hänger då det här ihop med uppgifterna om att avsmältningen på Grönland och Antarktis var mindre än tidigare skattningar? DN skriver något svepande om att de uppgifterna var mycket osäkra. Svaret är dock enklare: isen PÅ Grönland är inte en del av Antarktis havsis. Vad som däremot kan hända är att isberg lossnar ("kalvar") från glaciärerna och blir havsis.

För oss finns det olika effekter. Ett mindre islager ökar värmeinstrålningen något, men i arktiska regioner (inklusive Sverige) är den instrålade energin ändå relativt liten jämfört med ekvatorn. Den totala vikten på havsisen är heller inte så väldigt stor. För enskilda arter kan det däremot vara stora ekologiska effekter.

Smältande glaciärer har en långt mer avgörande påverkan på människan. Smältande havsisar höjer i sig inte havsnivån. Det är som en isbit som smälter i ett vattenglas, den totala volymen är helt oförändrad. Den bit av isen som stack upp beror på att is har lägre densitet än vatten, så biten krymper när den smälter och blir lika stor som den del som låg under vattenytan. En smältande glaciär är som att hälla i mer vatten. Dessutom är det sötvatten, vilket kan störa hela vattenomblandningen i havet. Och den totala mängden glaciäris är tillräcklig för att höja vattennivåerna åtskilliga meter. Om det skulle visa sig att smältningsförloppet når en punkt då det accelererar kraftigt är hela jordens kustområden hotade. Det är också då idé att komma ihåg att kustområden i det här fallet gott och väl omfattar städer som Uppsala, som annars ligger omkring 7 mil från kusten.

Det är inget konstigt med det. Havsnivåerna har varierat mycket mer historiskt och det är på ett sätt fullt normalt. Det hindrar inte att det är väldigt jobbigt för oss människor att möta en sådan förändring, särskilt om den skulle komma fort. Även restriktiva klimatprognoser antyder att det skulle kunna vara rimligt om några hundra år, även med de mål som talar om en begränsning på bara 2 grader och liknande till 2100.

Därför är det alltså nyheter om glaciärisar vi i första hand bör fokusera på, utan att för den skull negligera havsistäcket. Ett begränsat havsistäcke har också fördelar för effektivare fraktrutter, medan ett tunnare istäcke på Grönland inte har några avgörande positiva effekter.