En ö av högre skola

En fri högskola? Vad innebär egentligen det? Det är viktigt att välja sina frågeställningar själv. Det är viktigt att välja metod själv. Det är viktigt att det finns en grundforskning som täcker många fält.

Men det hindrar inte en politisk styrning. Den får däremot gärna vara långsiktig och någorlunda allmän. På utbildningsområdet är styrningen från staten tämligen stark för ett antal kategorier av ämnen och examina, även om uppdraget i grunden är fritt.

DN kritiserar idag på ledarplats tanken på en kärntekniksatsning inom såväl utbildning som forskning. Skälen för en statlig inriktning här är ovanligt stora. Staten var nämligen den part som uttryckligen förbjöd nyfikenhetsdriven (eller näringslivsdriven) forskning inom dessa områden så fort det närmade sig faktiska tankar på hur man kan bygga kärnreaktorer genom den så kallade "tankeförbudslagen". Det är helt enkelt dags att ge fältet upprättelse. Vi ser också ett klart behov redan för dagens kraftverk. En utbildning på hög akademisk nivå kan inte heller locka till sig kvalificerade lärare, som rimligen måste tas båda från utlandet och från industrin, om de inte även ges möjlighet att forska.

Slutligen innebär inte kärnteknikforskning ett fast ämne. Det finns många uppslag för framtida reaktortekniker och många tänkbara problem att studera inom flera discipliner. Låt staten säga att det finns särskilda kärnforskningsmedel och hantera dem via forskningsråden. Ställ helst inte krav på industrikoppling. Den bör uppkomma naturligt i de mer tillämpade projekten. När industrin är intresserad kan man nog också gå in med egna pengar, vilket är morot nog.

Kanske talar jag lite i egen sak. Vetenskapsrådet har haft ett uttalat direktiv att stöda olika typer av dyrbar vetenskaplig utrustning, inklusive högpresterande datorsystem. Det är ett på sitt sätt riktat mål från staten. På sitt sätt är det också allmänt hållet, eftersom beräkningar, databearbetning och simuleringar i massiva datorsystem är användbart inom många vetenskapsområden och flera har fått en skjuts just av att inse detta, inte minst avläsningen av hela genom inom biologin. Den utvecklingen har stötts både av bättre labbmaskiner, men också av enorma beräkningar som gör att de enskilda experimenten kan vara "slarvigare" och sedan lappas ihop.

I egen sak var det ja... I dag talar min huvudhandledare Sverker Holmgren, tillika föreståndare vid VR-organet SNIC (Swedish National Infrastructure for Computing, med undergrupper som SNAC) om den nya superdatorn lindgren som åter placerar Sverige i närheten av världstoppen i några månader. lindgren blir vän med de andra beräkningsresurserna vid KTH, bland annat ferlin och ekman. Tack och lov måste man inte alltid vara vid samma lärosäte för att dra nytta av sådana här investeringar. Det är inte direkt så att forskarna sitter på plats vid ett tangentbord framför de brummande skåpen.