Mona Sahlin som statsminister vårt viktigaste jämställdhetsmål?

Snubblade över en artikel i Fokus om jämställdhet från i juni. Artikeln baseras på Gender Gap Index från World Economic Forum, som har presenterats sedan 2006, med senaste rapporten från 2009.

Sveriges index har varit förhållandevis oförändrat. Det stämmer med många indikatorer allmänt. Framför allt när det gäller ekonomisk makt sker ingen tydlig förbättring. Däremot har Norge, Finland och Island gått om oss, med Island i topp.

Varför?

Då måste vi titta närmare på de mått som används.

De ekonomiska måtten är ganska rimliga, även om det är svårt att jämföra siffror mellan länder. Man mäter deltagande på arbetsmarknaden, självupplevda löneorättvisor för lika arbete, faktisk inkomstojämlikhet (där olika arbetstid är en avgörande faktor), andel kvinnliga chefer och andel kvinnor i olika kvalificerade yrken.

I de här fyra nordiska länderna är kvinnorna redan vanligast i de kvalificerade yrkena. Inkomstojämlikheten är klart större i Finland och Island än i Norge och Sverige. Finland-Island och Norge-Sverige är däremot inbördes väldigt lika. I denna ekonomiska kategori ligger Sverige också bäst bland de här fyra nordiska länderna, på sjätte plats i världen. Det är inte på dessa områden som vi blivit "omsprungna".

Nästa kategori är utbildning. Länderna ligger i princip lika. Kvinnor deltar lika mycket eller mer på alla nivåer. Men någon mindre oregelbundenhet i siffrorna ger Sverige lägre poäng. Det finns en mindre grupp invånare som inte anges ha genomgången grundskola vid 25 års ålder. Vid avrundning finns det tydligen någon skillnad där Sveriges statistik avviker med någon decimal. Ingen stor skillnad mellan länderna i slutänden, så låt oss gå vidare.

Hälsa är en annan sak. I vissa länder aborteras flickfoster oftare. Något mer allvarligt är att även fullgångna friska flickor som föds ibland inte registreras och/eller dödas. Ett mått på könsobalansen vid födslar ingår som en betydande komponent i WEF-indexet. Nu är kruxet att god hälsostatus ger en majoritet pojkar och att förbättrad vårdteknik ger ytterligare lite skjuts åt det. Andra effekter bidrar också, men de har inte särskilt mycket med jämställdhetspolitik att göra.

Nu tycks alla länderna ligga på mellan 51 och 52 % födda pojkar. Men det skall noteras att jämställdhetsmåttet faktiskt går upp om missfallsfrekvensen för pojkfoster stiger.

Nästa hälsokategori har ett liknande problem. Det gäller genomsnittlig livslängd vid god hälsa. Samtliga nordiska länder ligger kring 74 år för kvinnor med detta mått (75 för Sverige). Men Finland har bara 69 år för män. WEF räknar på kvoten mellan män och kvinnor. Den utveckling vi sett i Sverige med minskade könsskillnader i dödlighet i aktiv ålder (där männen fortfarande dominerar stort) ses alltså som ett exempel på ökande ojämställdhet med dessa kriterier. Det finns också klara problem rörande bemötandet av kvinnor i vården, men de täcks inte in i måttet. Både hälsomåttet och utbildningsmåttet har alltså klara problem, när det gäller jämförelser mellan utvecklade, industrialiserade länder.

Slutligen den intressantaste kategorin: politik. Det är här Sverige verkligen rasar och skillnaderna mellan länderna blir verkligt stora. Andelen parlamentsledamöter är en kategori där Sverige leder klart med 47 % i de siffror WEF använder. Norge har 36 % kvinnor. Finland har 42 %. Island har 43 %. I regeringarna ser det lite annorlunda ut. Norge har en majoritet kvinnor i regeringen och får här full poäng. Sverige har 11-10 och får då ett litet minus. Island har en tredjedel kvinnliga ministrar.

Ändå är det Island som är bäst i världen på kvinnligt politiskt deltagande. Och det beror på att man har en kvinnlig president. WEF-måttet räknar antal år med kvinnlig stats- eller regeringschef under de senaste 50 åren. Varje år som går med nuvarande president i Island bidrar till jämlikhetsmåttet, nästan lika mycket som alla kvinnliga ministrar och parlamentsledamöter tillsammans. Det bidrar mer än löneskillnaderna mellan könen.

Man kan anklaga Göran Persson för mycket, inklusive till att ha bidragit till en stagnerad utveckling på jämställdhetsområdet. Men jag tycker att det är klart problematiskt med ett mått som ändå används för att påstå att "Sverige stagnerat" som hade sett mycket bättre ut om allt hade varit precis likadant under åren 1996-2006, men med Mona Sahlin som statsminister (när hon kanske hade den energi och den förändringsvilja uppdraget kräver). Eller som skulle se bättre ut om ett år, per definition, om de rödgröna vinner i år.

I jämförelser mellan politiskt utvecklade länder skulle en analys av könssegregering av arbetsmarknaden och ekonomisk makt vara betydligt mer intressant. Varken Gender Gap Index, FN:s Human Development Index eller det korrigerad Gender Development Index är där särskilt användbara.

Eurostats enkäter om jämställdhetsattityder kan i sammanhanget faktiskt vara betydligt intressantare läsning. Dem har jag skrivit om tidigare. Där framstår andra och mer avgörande problem i jämställdhetshänseende än könet på enskilda personer i ledningsställning.


Bonus:
Sverige låg bra till bland de nordiska länderna vad gäller ekonomisk jämställdhet. Måttet verkar också där ganska väl avpassat för faktiska jämförelser mellan jämförbara länder. På det måttet syns det också tydligt att ojämställdheten i samtliga undersökta länder är fortsatt stor, bara olika. Men för skojs skull kan vi se vilka länder som hamnar i topp tio:
Mongoliet
Bahamas
Mozambique
Lesotho
Barbados
Sverige
Nya Zeeland
Norge
Uzbekistan
Kanada

Mongoliet hamnar högt genom att man i lönerna för likartade arbeten uppfattas som lika. Den verkliga inkomstojämlikheten är långt större än i industriländerna i listan, med kvinnors inkomst nere på bara 60 % av männens, mot 84 % i Sverige.

Och om någon undrar är jag ändå positiv till rankning av högskolor, just för att man kan sammanställa alla underliggande indikatorer och slås av möjliga jämförelser. Själva rankningen kan däremot alltför ofta mest ha ett underhållningsvärde, särskilt när det kommer till att tolka placeringsförändringar från år till år.