Kan vi effektivisera med tio procent?

Lars Ohly skriver på Brännpunkt om den onda vinsten. Han måste ge intrycket att samma pengar utan vidare hade funnits på plats i den offentliga vården i stället, för nu har Alliansen även i Synovate egen majoritet. Att sverigedemokraterna stiger är oroande, men Ibrahim Baylan får bita sig i tungan nu, när Synovate tidigare var det institut han föredrog att hänvisa till (för att det visade minst ledning för alliansen).

Men det här med vinst i välfärdsföretag. Ohly använder en siffra på 3 miljarder i vinst 2009. Ohly hänvisar till en granskning gjord av Kent Werne, som publiceras i flera former. Den jag hittat på morgonen nu på nätet är denna från etc och en version för 2008 från Kents egen sida. Siffran 3 miljarder dyker inte upp där. Den siffra som finns är 2,12 miljarder före skatt och räntor. Den som har använt pengar i en verksamhet har förstås räntekostnader. Dock påpekar Werne i sin artikel från 2008 att flera av bolagen har lån från sina aktieägare med en klart omarknadsmässig ränta.

Attendo har störst vinstmarginal när man räknar på detta sätt. Ohlys siffror är förmodligen sammanräknade ytterligare mer extremt i definitionen på vad som ingår i vinst. Marginalen är 10 procent. På något sätt lyckas man utföra de tjänster man blivit ålagd och ändå få 10 procent över. Frågan är förstås om en offentligt driven organisation hade lyckats antingen behålla kostnadssänkningen, eller verkligen ge bättre kvalitet. Det är inte enkelt att skapa effektiva organisationer och även inom Sverige och mellan kommuner kan man se förvånande kostnadsskillnader i offentlig omsorg. Få saker tyder på att det alltid är den som lägger mest pengar som ger störst brukarsäkerhet och kvalitet.

I äldreomsorgen kan man tänka att brukarna har svårt att göra sin röst hörd. Vänsterns kritik mot friskolor brukar däremot snarast handla om att det är ett specifikt utsnitt av befolkningen som väljer dem. De borde inte låta sig nöja med dålig kvalitet om de kan få bättre på något annat ställe. Ändå lyckas också frikskolekoncernen Academedia gå med vinst, med en marginal på 8,6 %.

Jag tycker inte att det är orimligt att det finns en effektiviseringspotential mot "typiska" utförare på 10 %. Jag tror att den är större än så om man gör smarta insatser. Det kan handla om så enkla saker om hur man lägger schemat på boendet. Hur ser man till att varje brukare säkert tittas till, utan att man går dubbelt? Det kan, faktiskt, börja med så oerhört enkla saker som att flytta whiteboardtavlan med personallista och magneter så man kan ägna mer tid med de äldre och mindre tid till att gå till tavlan.

Totalt kostar de här områdena, offentligt som privat, väldigt löst omkring 500 miljarder. Uppemot en femtedel, eller 100 miljarder, är idag privat. De sammanräknade vinsterna är på sin höjd tre miljarder. Tre procent. Många verksamheter går, eller har gått, med förlust tidigare. I modellen där man räknar vinsten före räntenettot syns det ännu sämre.

Och slutligen. Känner du till något av följande varumärken/företag: Carema, Capio, Attendo, Praktikertjänst, Aleris, Frösunda, Humana/Assistansia, Förenade Care, Olivia, Solhagagruppen, Academedia, John Bauer-gymnasierna, Pysslingen, Kunskapsskolan och Baggium

Det är dessa som ingår i sammanställningen. De har inte fått mer betalt än någon annan för att utföra tjänsterna. Har du egna erfarenheter av dem? Skulle du vilja se att deras verksamheter stängde? Eller blev kommunala/landstingsägda? Tänker Ohly expropriera verksamheterna när han talar om att slänga ut dem och skall han i så fall betala köpnotan med skattepengar?