(2014?)
Vänsterpartiet ser vikarier som ett problem.
Det är förstås på ett sätt sant. Den som hoppar mellan vikariat kommer i mellantiden troligen att gå på a-kassa. Frågan är förstås om det är troligt att de arbetsgivare som tar in vikarierna eller andra korttidskompletteringar av personal är villiga att chansa på fasta anställningar för att fylla ut personalstyrkan. Redan idag är en typisk besparing att skära även på vikariat. Att ta in någon kortvarigt är också ett sätt att "känna på" personen, som sedan kan vara en naturligt kandidat för bättre rekryteringar.
Det är som med rätt till heltid. Den rödgröna sidan ser ett oändligt berg av resurser, som det bara gäller att tvinga arbetsgivarna att dela ut till lämpligt valda grupper. Alla typer av begränsande effekter bortser man från.
Också intressant att vikariat vid tjänstledigheter inte skall räknas in. Undrar hur de räknar föräldraledighet där. Även vid längre sjukskrivningar finns det ofta en någorlunda klar period för vikariatet, men det är också klart tidsbegränsat. Jag skulle säga att många av de "skadliga" effekter vänsterpartiet försöker peka på finns kvar. Situationen är nästan värre när man är inne på en arbetsplats under relativt lång tid, men ändå inte blir en i gänget eftersom man "ändå ska försvinna". Kollektivavtal rörande olika anställningsförmåner kan alltför ofta också ge samma effekter för den typen av anställningar.
Då vore det rimligare att angripa frågan om varför tjänstledigheter är så populära i Sverige. Det leder till frågor om ett välfärdssystem där så mycket av tryggheten knyts till den anställning man har eller en gång har haft. Där tröskeln in handlar om att kontinuerligt och oavbrutet ha "skyddat" sin SGI om man blir sjuk eller arbetslös och där du inte törs ta ett nytt jobb om du inte vet säkert att du bara är "ledig" från ditt gamla och alltid kan komma tillbaka dit om något blir fel. Hela regelsystemet skyddar den som är på insidan mot att få det lika illa som den som inte har kommit in. Men ta aldrig fel. Det sker på bekostnad av den grupp som står mer eller mindre utanför. Men det kan V inte se.
Det finns också andra viktiga tankar i frågan, som vilka effekter det här skulle ge på viljan att anställa inte bara vikarier, utan personer som i ett senare skede kan behöva en vikarie. Har du en kronisk sjukdom som leder till kortare sjukskrivningar? Ajdå, vi kommer ju att behöva betala vikarieskatt när vi behöver ersätta dig. Kommer du att få barn? Ajdå igen, vikarieskatt så fort du är föräldraledig eller vabbar. V brukar ibland tala om vikten av en ordentlig konsekvensanalys av varje förslag ur ett könsperspektiv. Om man själva har gjort någon här har man inte grävt särskilt djupt.
Adam Cwejman tar också vikariepoolerna som vägen in att få erfarenhet, särskilt för studenter. Benny Lindholm, partikamrat i Uppsala, skriver också på temat om hur man kan tro att högre trösklar gör det lättare att komma in.
lördag 4 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har inte studerat V:s förslag. Men det aktualiserar ett viktigt problem.
SvaraRaderaIdag snyltar många arbetsgivare - även offentliga - på dagens regler. De har stadigt behov av personal, men vill inte tv-anställa.
De låter folk gå på vik om och om igen. Eftersom de behövs. När det närmar sig inLAS-ning så blir det inga mera vik för den personen. Man tar in andra vikarier.
Och många har inte A-kassa, det är för dyrt.
Det är inte erfarenhet som saknas, inte heller kompetens. Det kan ofta vara fråga om folk i 30-40-årsåldern eller mer, med adekvat utbildning och erfarenhet.
Vik-pooler är ingen lösning för den enskildes situation. Det är vanligt och prövat inom t ex barnomsorgen. Med dåligt resultat för både kommun och arbetstagare.
Du avvisar vänsterns (de rödgrönas?) förslag, men vad har du att komma med för lösning då?
Jag säger i början att jag ser problemet. Jag avvisar lösningen för att jag ärligt talat tror att (framför allt offentliga!) arbetsgivare med högre trösklar för att ta in vikarier i stället skulle strunta i att ersätta den som faller bort helt och hållet. Och, som sagt, att man blir ännu kräsnare vad gäller att undvika att anställa personer som senare kan behöva vikarier för sig. Det skapar en större, inte mindre, utslagning. Att ta bort den i och för sig obehagliga gråzon som "permanenta" vikariat innebär gör inte att hela världen blir vit. Delar blir i stället svarta, i stället för grå.
SvaraRaderaKonkreta egna förslag? Lägre kostnader vid nyanställningar. Något ökad flexibilitet i arbetsrätten. Folkpartiet har ett förslag om att rätten att undanta två personer från turordningsreglerna skulle utökas bortom företag med mindre än 10 anställda. Då finns det färre skäl att hålla kvar någon på vikariat, bara för att slippa "risken" att få in personen i turordningen.
Att sådana resonemang finns är ingen tankekonstruktion, utan något jag mött mellan skål och vägg hos rätt många personer med någon typ av personalansvar. Grunderna i tryggheten kan vi ha kvar, men delar måste också förändras för att den inte ska bli ett hinder och stänga personer ute.