Måla Maud på väggen

Maria Wetterstrand verkar ha förberett kvällens SVT-utfrågning genom en grundlös artikel om alliansens klimatpolitik. Att regeringen räknar hur minskningar fördelas från olika statliga beslut är en sak. Det betyder inte att staten beslutar om de konkreta åtgärderna. Men om vi exempelvis justerar koldioxidskatter är det ju rimligt att på något vis uppskatta vilken effekt det ger. Då säger Alliansens prognoser att vi klarar vårt nuvarande klimatmål.

Andra saker är hur miljöpartisterna räknar. Wetterstrand menar att klimatutsläppen minskat mycket mer än tänkt till 2010, utan "ekonomisk katastrof". Visst har vi klarat krisen bra, men mycket av utsläppsminskningen består just i effekterna på bland annat biltrafik från minskad BNP. Att då jämföra just året 2010 (eller 2009) med målåret 2020 blir missvisande.

Sedan detta med höghastighetsjärnvägar. Vi har en brist på spårkapacitet, visst är det så. Men de rödgrönas faktiska förslag på vad som skall inledas löser inte de problemen på ett särskilt övertygande sätt. Det blir i stället begränsade personlinjer som sedan på sikt skall knytas samman. Däremellan fortsätter trängseln. Dagens snabbtåg klarar 200 km/h i toppfart, men prototypprojekt (Gröna tåget) visade att 250 km/h och 300 på vissa sträckor är möjliga, med rätt signalsystem. Frågan är lite om miljardsatsningar på banor anpassade för ännu snabbare tåg är lösningen, när tidsreseskillnaderna ändå inte blir helt enorma. Det hela måste jämföras med kostnaderna för att bygga bort flaskhalsar och göra underhåll.

Man kan också alltid fråga sig när supraledare vid rumstemperatur skulle bli verklighet, något som öppnar för s.k. maglevtåg till betydligt lägre kostnad än vad som diskuteras idag. Då är hastigheter på 500 km/h och ännu mer möjliga, utan orimligt slitage. Detta sker troligen till ännu högre investeringskostnad per km, men restidskortningen blir också betydligt mer markant.

Om det är någon sida som ser på klimatfrågan som en fråga där staten sätter spelregler och ger möjligheter snarare än att plöja ned miljarder i planekonomiska satsningar "för att visa mod", är det Mauds lag och inte Marias. Men jag kan också tänka mig att samarbeta med i alla fall vettigare miljöpartister, om det behövs.