Tankar från kampanjande

Sd-valfilmen väcker en del frågor. En del handlar om gränserna för censur. Men jag tycker att det är naturligt att skilja på vilka budskap som får föras ut och hur plumpt man får göra det. Att en kommersiell TV-kanal vägrade den ursprungliga filmen är inte samma sak som frågan om sd-material alls skulle delas ut som direktreklam av Posten, t.ex. Postens särställning som dominerande speditionsaktör och den direkta vägran (hos vissa anställda) att befatta sig med material vid olika tidpunkter är en lite annan historia helt enkelt.

Men sedan väcker den andra frågor. Hur gick det till när sd-produktionsteamet skaffade burkorna? De ser inte direkt datoranimerade ut. Eller köpte de färdiga mönster på nätet och sydde upp? Att halvspringa i vida kjolar med barnvagnar skulle i sig vara svårt. Att göra det med begränsat synfält kan tyckas ännu svårare. Hade sd speciella träningsläger där man övade 50 m burka med barnvagn? Och vem, vem gömmer sig under tyget i filmerna? Något de har visat är ju i alla fall att plagget inte är uppenbart opraktiskt.

Annars måste jag förstås också tipsa om denna film. Sd har visat tydligare hur man ser på frågan. Det är dags att dra i bromsen för främlingsfientliga och hetsande krafter i riksdagen. Det är dags att ställa samma frågor som dök upp till sd från publiken på en skoldebatt jag deltog i igår: "menar ni på allvar att invandringen domineras eller kan karakteriseras av heltäckande slöjor?".



Tack till tuffa Amanda Brihed för tipset.

Der Untergang är för övrigt en sevärd film, enligt min egen åsikt.